Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vänta!» utropade herr Groterjahn, »tyst då! Där
håller ju en vagn utanför vårt hus.»
»En vagn, en vagn?» frågade fru Groterjahn och såg
på sina barn, ty på sin man kunde hon icke se, därför att
han redan var ute på gatan. »Barn, ni ska få se, att det
är baron von Unkenstein, som vi råkade på järnbanan. Det
är baron von Unkenstein, han lofvade så bestämdt, att han
skulle besöka oss, det är baron von Unkenstein.»
»Det är baron von Unkenstein!» skrek Paul och rusade
fram från kakelugnsvrån. »Det är baron von Unkenstein,
som tyckte så mycket om dig, Lena.»
»Poll, du obildade pojke, du får inte säga Lena, din
syster heter Hella,» sade modern och tog lampan från bordet
och rusade med denna ut i förstugan för att lysa herr
baronen.
Därute på gatan hörde hon ett ifrigt pratande.
Då herr Groterjahn kom ut, kraflade ett litet tjockt
klot upp ur rännstenen, och kusken stod bredvid och
klagade: »Å, Herre Gud! Gör inte den här karlen mig den
förtreten att falla ur vagnen ned i rännstenen!»
Och det lilla tjocka klotet till karl ställde sig bredvid
vagnen och utbrast: »Men det skulle jag då gärna vilja
ha reda på: huru kan justitierådet Schröder komma in och
ut ur vagnen?»
»Men är det icke morbror Josef?» frågade herr
Groterjahn.
»Morbror Josef Bors, herr kusin. Kan ni tänka er,
jag har i mörkret krupit genom den lilla trånga dörren,
fastän det var svårt, och nu ville jag åter ut igen, nå,
baklänges ville det ej gå för sig, jag kröp därför med hufvudet
först, och så förlorade jag balansen och föll så här skamligt
ned i rännstenen. Men hur kan justitierådet Schröder komma
in och ut, fastän han är ännu tjockare än jag och alltid åker
i den här vagnen?»
»Jo, herr Bors,» sade kusken, »han öppnar äfven fönstret
öfver vagnsdörren och kan på det sättet helt bekvämt stiga
både in och ut.»
»Fönstret? Kan det också öppnas? Nå, hvem fan
kan veta det! Nej, de här nymodiga vagnarna äro då inte
i min smak.»
»Men stig då in till oss, herr kusin,» sade herr
Groterjahn och drog bort med den lille karlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
