- Project Runeberg -  Några reseminnen /
20

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Huru fruktbringande för menskliglietens idoela utveckling
är ej en verldsexposition, utförd på ett sådant
sätt som i Wien, jemförd med fordna tiders
religionsfanatism och fiendskap folken emellan, föranledande
dessa att på lif och död bekriga hvarandra
i Guds namn och för dynastiska anspråk,
om än konstnärerna efteråt mejslat i marmor bilder
på grafvårdarne och skalderna besjungit blodsutgjutelsen.
Denna verldsexpositionernas tanke, att folken
skola mötas för att lära af hvarandra det bästa de
ega, under det att de fordom möttes för att utbyta
det sämsta de egde, kan icke skattas för högt.

Vi sakna i vår tid, säger man, stora skalder och
stora konstnärer. Låt så vara, med en ny tid skola
de än en gång uppstå; men huru skön en stjernklar
natt än må vara, är det ej bättre dock för menskligheten
i dess helhet att arbeta arla i morgonrodnaden
der stjernorna förblekna?

Den gammaltestamentliga tanken, som låg till grund
för Babelstornet men misslyckades, har här blifvit förverkligad.
Salomos herrlighet är förvandlad till stoft,
Greklands formskönhet är förvissnad, Roms fornverld
ligger i ruiner — men hvad som oförgäugligt lefver
qvar deraf har verldsexpositionen tillegnat sig och
mångsidigt utvecklat, med verkningar som icke skola
hedniskt dö bort och högläggas i sina vapen och rustningar
eller mumifieras, utan sant kristligt gå ut i
ständigt vidgade kretsar. Månne icke hvad som på
detta sätt tjenar den menskliga civilisationen — innebär
ett djup af tanke och poesi, fullt jemförligt. med
och kanske öfverträffande de flesta stora historiska
tilldragelsers?

Vår tid är icke ett romantikens träd, lik en af
dessa sykomorer eller cedrar i hvilka sångfoglarne
bygga sina bon, men på sin höjd lemnande skydd åt
en karavan lägrad vid dess fot. Den är ett berg der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free