Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Allihopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biträdd av sin fästman, en hygglig fanjunkare vid
Upplands regemente. Glädjen stod högt i tak, man dansade,
spelade kort, lekte pantlekar, ty det var just vid jultiden,
och slog sig slutligen ned vid det välförsedda matbordet
under allmän belåtenhet.
Men vår kamrer var långt ifrån belåten med sin resa.
Anländ middagstiden till Stockholm, håller han med sin
häst utanför sin gamle kamrats hus, stiger ur släden och
in genom porten, men blir icke litet förbluffad, när han får
höra, att värden i huset aftonen förut plötsligen avlidit.
Svärjande i sitt sinne över en vän som bjuder folk till
sig och lägger sig att dö, innan gästen kommer, stiger
kamrern i sin släde och beger sig genast på
hemvägen.
»Har han levat så länge, hade han alltför väl kunnat
leva åtta dagar till», mumlade den stackars kamrern,
dragande den ena sucken efter den andra vid tanken på de
onödiga utgifterna för resan och funderande efter om han
icke borde till sin väns sterbhus inlämna ordentligen
specificerad räkning på den.
Sent på aftonen återkommen till sin gård, höll han
utanför ladugårdsbyggnaden, ty han trodde sig upptäcka
en blodmassa i snön. Då han omöjligen kunde föreställa
sig, att man slaktat under hans frånvaro, något som
knappast inträffat, när han själv var hemma, tog han det för
näsblod.
»Faslig näsa att blöda», mumlade han, undrande vems
näsa det kunde vara, som hade råd att bestå så mycket,
och närmade sig huvudbyggnaden. Men han hade icke
tagit många steg, förrän han med ett rop av förskräckelse
stannade. En riktig flod av ljus strömmade ur varje
fönster.
»Spökar det eller är elden lös i huset!» skrek han till
och påskyndade sina steg. Uppnående dörren till salen,
tyckte han sig höra röster inifrån och lade örat till för
att lyssna. Han hörde en främmande karlröst proponera
en skål för värdinnan och önska henne lycka till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
