Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - V. Huruledes en av de objudna får något med av bröllopskonfekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De upplyfta lantärnornas sken föll på de ungas anleten,
vilka strålade av hängivenhet och ömhet. Brudgummen
räckte sin hand åt bruden för att hjälpa henne upp i
vagnen. Småleende mottog hon denna hand, och snart var
brudparet i vagnen, vilken därefter satte sig i rörelse mot
norr.
»Vem fan är det som flåsar mig i örat?» ropade en av
betjänterna, i det han vände sig om.
Mannen med den uppvikta kragen ryggade några steg.
I hans blickar glödde förtvivlan.
»Hon ler! Hon kan le i denna stund!» mumlade han
för sig själv; »den obetydligaste skugga av sorg på
hennes kind, endast tusendedelen av mitt lidande i hennes
blick, och jag skulle ha förlåtit henne, skulle ha tillbett
henne än ... Men hon log! .... Hon är då lycklig,
lycklig under det jag ... Ve, ve mig, arme, svage! Jag
förlåter henne, jag tillbeder henne än!»
»Vad är du för en stryker som smyger häromkring?»
hördes en röst helt nära den unge mannen.
»F-n i mig är det inte densamme som drivit här
utanför hela kvällen!» förklarade en annan; »undrar vad det
är för en juvel!»
»Nej, men se hur han ser ut! ... Vad heter du, din
hamnbuse?»
Dessa frågor tillställdes den unge mannen av de tvenne
polisbetjänterna, vilka nyss haft sin post utanför porten.
Den tillfrågade gav icke akt på frågorna, han stirrade
rakt framför sig, under det läpparna konvulsiviskt rörde
sig, stundom framstötande några otydliga ord.
»Har du inte öra i skallen eller tunga i mun!» ropade
den ene polisbetjänten; »vad heter du och vad har du för
dig, din lymmel?»
»Ska vi hjälpa upp tungspänn på dig med tjänliga
medel?» skrek den andre.
Den unge mannen spratt äntligen till, nu först
någorlunda återhämtande sig. Han vände de bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
