Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkliga lärans och bekännelsens ord derjernte i större
eller mindre utförlighet fästas i minnet, men aila hafva
numera, de må för öfrigt skilja sig i åtskilligt, kommit till
sammanstämmande insigt deri, att den heliga sanningen
icke på någon punkt af den personliga utvecklingen och
ej till någon af sina delar får behandlas, ens tills vidare,
såsom ett blott föremål för minnet. Det är långt ifrån
oss att vilja påstå, det vi under aktgifvande på utöfningen
aldrig förmärkt fel emot en sådan uppfattning, men af alla,
som hafva hjerta och blick för saken, betraktas. också
ärligt felet såsom ett fel, såsom en klippa, hvilken man
måste undvika och för hvilken man med kärlekens ifver
måste varna. Man ser klart och bestämdt, att det ej går
för sig att. stanna vid bokstafven i ett ämne, der allt går
ut på anda och lif. Tanken på alla dessa fromma och
upplysta, varma och behjertade lärare, hvilkas arbete
det varit oss gifvet att till en liten del bevittna,
uppfyller oss med hopp och tacksamhet till Gud, som
allestädes skickar och rustar sina tjenare, för att genom
dem bereda sig ett lof af menniskobarnens läppar. Det
är nästan omöjligt att på visst sätt hafva tagit en
del i detta kostliga arbete för den närstående
evigheten, utan att drifvas till en brinnande bön om en stor
välsignelse deröfver, så att Guds rike måtte komma med
kraft och att, särdeles i alla med den rena, himmelska
sanningens ljus begåfvade länder, ljuset måtte hållas vid
makt och hans sannskyldiga väldes gränser vidga sig. Den
ljuft öfverflödande kärlek, som nära nog öfverallt kommit
mig till mötes, gällde tydligen vida mindre mig, än dela
den tilldragande naturen af mitt ärende, dels det land,
det folk jag tillhörde, hvilket i allmänhet äradt, men
isynnerhet af den evangeliska utländningen, nu ingaf en
särskilt känsla af liflig aktning för den omsorg och för det
allvar, hvarmed det ur den allravigtigaste synpunkten,
nemligen synpunkten af sina barns andeliga daning
tänker på sin framtid. De oförställda yttringarne af denna
den skönaste aktning, som kan egnas ett folk, hafve vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
