Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Söndring inom Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro alltid uppförda efter en viss plan och
försedda med skickligt inrättade gömställen, der
de förvara sina gäster. De fleste begifva sig
dock förr eller senare ut på vandring eller på
annat sätt afsöndra sig från antikrists
besmittelse, innan de dö.
Ännu äro dessa »vandrare» föremål för
grym förföljelse från myndigheternas sida, och
de vägra på det bestämdaste att hafva något
som helst att skaffa med tsaren och hans
antikristska välde.
En gren af denna sekt, Sopelki-vandrarne,
hafva dock äfven modifierat sina åsigter så, att
de anse antikrist regera andligen.
Utom några grenar af »vandrarnes» sekt
har altså hela det ritualistiska raskol afsvalnat
i sitt nit gent emot den i tsaren och hans
välde personifierade antikrist och hans
regering. Dess medlemmar, som fått sin religion i
arf och icke tillkämpat sig den under inre strid
och yttre förföljelse, sakna äfven den hänförelse,
som besjälade dess första bärare. Förföljelse
och förtryck från myndigheternas sida hafva
långt ifrån upphört, men de äro ej så häftiga
som fordom. De få ej utan en mängd
inskränkningar öfva sin gudsdyrkan. De få ej
bygga ordentliga kyrkor, ej heller begagna
kyrkklockor o. s. v. Ej heller få de »omvända
andra till sin tro». Strängt straff hvilar öfver
detta »brott».
Ända från 1856 till 1881 sutto trenne
raskolnik-biskopar inneslutna i ett
klosterfängelse för ingen annan förseelse än sin vägran
att afsäga sig sin biskopliga värdighet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
