Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det kyrkliga monopolet och dess verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hafva intet moraliskt inflytande på massorna
och åtnjuta icke deras förtroende. Om vi
äfven medgifva så många enskilda undantag som
kunna tänkas, är det likväl oemotsägligt att
poperna i regeln af folket icke betraktas som
andlige ledare och rådgifvare, utan såsom ett
slags polis och privilegierade affärsmän, som
göra aflärer både en gros och i minut i
sakramenter.
Vi hafva redan nämnt att presterskapet i
Ryssland indelas i två klasser, det svarta
(munkarne) och det hvita, och att endast de
förra hafva rikedom och inkomster tillräckligt
för att lefva bekvämt eller t. o. m. i öfverflöd.
Det hvita eller lägre presterskapet, som lefver
i äktenskap, hafva intet statsunderstöd, med
undantag af litet jord på landet. Deras
förnämsta inkomstkälla är det arvode de erhålla
för förrättande af dop, begrafningar, vigsel,
särskilda messor (för döda o. s. v.) och
enskilda gudstjenster, som hvarje familj åstundar
hafva i sitt hem vid vissa tillfällen.
Denna anordning, hvarigenom presterna
få betalt för hvad de uträtta, synes vara rätt
och billig. Men folkets ytterliga fattigdom å
ena sidan och presternas gränslösa girighet å
den andra, hvilka sällan bry sig om något annat
än sin egen vinning, framkalla de skamligaste
missbruk och de hjertlösaste utpressningar.
Poperna kunna tvinga mushikerna att betala
till det yttersta af sin ringa förmåga, emedan
de hafva monopol på de religiösa
förrättningarne. Bröllop, dop och begrafningar kunna
ej uppskjutas i oändlighet, ej heller får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
