Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 141. Om ordens användning och betydelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 186
7. Vérb, som angif va
begyn-. Delsen pä eller orsaken till en
j haDdliDg, böra ej nyttjas för att
! beteckna en fortsättning eller
: följd deraf. Felaktigt är derför
; att säga: »Patron A. stängde sig
! inne hela dagen pä sitt mm»;
»B. nödgades i flere månader
intaga sängen»; »I fyra veckor slogo
vi ned vära bopålar pä landet»;
»Hertigen lofvade att fortfarande
öfvertaga riksstyrelsen»; »De
, landsförvisade honom under flere
’ är»; »Doktor X. kommer att vara
bortrest under Augusti månad».
Det bör heta: A. höll sig
innestängd ...; B. nödgades i
flere månader ligga till sängs,
o. s. v.
8. Några verb pä -ma och
-na framträda oriktigt med
transitiv betydelse, t. ex. fetma, göra
fet, för sötma, göra söt, ledsna,
göra ledsen (»Om det ej ledsnar
er att höra, så tör det roa er
kanske». Kellgren), vilsna, göra
vilsen. Ett sådant bruk torde
emellertid få anses både
olämpligt och onödigt.
9. Vid ad verbens användning
bör man, så vidt möjligt är,
undvika förblandning af dem, som
beteckna tid, mm, mängd,
orsak, sätt o. s. v. Ett mycket
vanligt fel är att onödigtvis
nyttja tidsadverb om rum. I
st. f. »Byvägarna äro ofta smala
och steniga» bör man skrifva:
Flerstädes(mångenstädes,%>å flere
ställen e. d.) äro byvägarna smala
och steniga. I st. f. »Fru
Lenn-grens skaldestycken äro vanligen
korta» bör det heta: ... äro
mestadels eller . .. till största
delen korta 1. De flesta af fru
L:s skaldestycken äro korta.
10. Vissa prepositioner: från
{ifrån) och ur {utur), hafva
stundom, jämväl af utmärkta
författare, nyttjats för att
beteckna på en gång stället, dèr
någonting sker eller finnes, och
aflägsnandet (rörelsen) från detta
ställe. Ex. »Uppläsa från
predikstolen» (= på predikstolen).
»Uppå gåln [gården] från
löf-saln folket hurrar» (A. M.
Lenngren). »Midnattsklockan ifrån
tornet slår» (Tegnér). »Det låg
ett vittne re’n i denna röst. Att
den var hemma från ett troget
bröst» (= . . . var hemma i och
kom från . ..). »Från en gran
ibland Knaprar en ekorrtand»
(Wennerberg). »Uppläsa ur en
bok». »Utur bergen skrattade
ock trollen» (Tegnér). Sådana
uttryck torde likväl böra
betraktas som mindre lämpliga.
11. Om felaktig användning
af andra prepositioner {af, ante
o. anti, efter, från, för, i, till)
samt vissa konjunktioner
{antingen, emedan, fast o. fastän,
i fall, men, utan) m. fl. ord
se nedan 17.
12. Försöken att vid direkt och
indirekt anföring genom sjelfva
anföringsorden antyda rörelser,
åtbörder o. d. visa sig i de^
allra flesta fall olyckliga.
Sådana meningar som »Gumman \
himlade sig, att pojkarna voro ’
så ostyriga» böra undvikas. I \
st. f. »Patronen deltager sällan ’
i någon sockenstämma — vände j
sig Strömberg till hr öfverqvist» .
skrifve man: . . . sade {yttrade, I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
