Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regeringsformen af den 6 juni 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
REGERINGSFORMEN 1720.
mitterade, hvaraf en lagfaren, ett sådant yttrande skriftligen
afgifva. Förklara de deruti, att skriften må tryckas, vare
då både författare och boktryckare från allt ansvar frie,
och ligge det å kommiterade. Desse kommiterade skola
väljas af riksens ständer genom sex af hvarje stånd utsedde
elektorer, som röste samfält och icke ståndsvis. Afgår
emellan riksdagarne någon af de kommiterade, välje de
öfrige en behörig man att det lediga rummet intaga.
1828 30 ändrades på slutet »utsedde — ståndsvis» till »utsedde
samfäldt röstande elektorer».
Nuv. lydelse 1865/66.
§ 109.
Ej må riksdag längre räcka än trenne månader från
den dag, då konungen låtit om statsverkets tillstånd och
behof riksens ständer eller deras statsutskott underrätta.
Skulle likväl vid nämnda tids förlopp riksens ständer ännu
icke hafva riksdagsärenderne afgjort, anmäle de det hos
konungen och äske att riksdagen måtte fortfara någon viss
tid af högst en månad derefter, hvilket konungen ej äge
magt att vägra eller förhindra. Der så oförmodadt hända
skulle, att vid den sålunda förlängda tidens utgång riksens
ständer icke hade staten reglerat eller någon ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, då skall konungen kunna
riksens ständer åtskilja, och fortfare den förra bevillningen
intill nästa riksdag. Är åter bevillningens hela belopp
bestämdt, men riksens ständer icke om fördelningen deraf
ense, då skola efter den faststälda bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit
fördelad, de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar
jemlikt ökas eller minskas; och uppdrage riksens ständer
deras fullmägtige i banken och riksgäldskontoret att en ny
bevillningsförordning på sådan grund uppgöra och utfärda.
Jfr RF. 1772 § 46; 110. 1723 § 24 (Stiemman III, s. 2557).
Nuv. lydelse 1865/66.
§ 110.
Ingen riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller
sin frihet beröfvas för dess gärningar och yttranden uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
