Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagade öppet fransmännens okunnighet och skuggrädslan
hos det högre presterskapet, som hellre ville se folket okunni-
ga som barn än som bildade och tänkande menniskor.
S:te Marguerite är isynnerhet bekant för den starka
fästning, som tronar högt uppe på dess klippor; herrarne
funno den mycket stark, men vi fruntimmer trodde oss ändå
kunna upptäcka flere svaga punkter i förskansningarna,
Att vara kommendant på S:te Marguerite måtte vara en
angenäm befattning för den, som vill föra ett lugnt lif.
Annorlunda var det i forna dagar, då den berömda jern-
masken i många år satt fängslad här. Hans namn, inhöljdt
i mystiskt dunkel, lefver ännu bland folket; vi hörde åtskilliga
sägner om honom i Cannes. — Der tros, att han var en tvilling-
broder till Ludvig XIV, och att han genast efter födelsen,
till undvikande af broderstvister, fördes långt bort ifrån
hofvet till en aflägsen bergstrakt. Der uppsöktes han vid
fullvuxen ålder af en sin moders trogne tjenare och denne
kunde ej tiga, utan yppade hemligheten för prinsen, hvars
påfallande likhet med konungen redan väckt undran hos
mången. Dofva rykten härom nådde den om makten skugg-
rädde Ludvig och hans broder blef nattetid förd till S:te
Marguerite. En rörlig mask af jern sattes för hans ansigte;
den fick aldrig afläggas om dagen, hvarken då han var ute
eller inne, men om aftonen utbytes den mot en af sammet.
Inom fästningen bemöttes han med djup vördnad, men
bevakades strängt natt och dag. Hans rum var högt och
ljust, rymligt och väl möbleradt, tredubbla galler sutto dock
ännv för det stora, höga fönstret. En gång hade det i-
mellertid lyckats honom att affila dess galler och kasta ned
en silfvertallrik i vattnet vid tornets fot (han bespisades
nämligen furstligt och åt på silfver- och guldfat). Med en knif
var hans historia skrifven på tallriken, men lyckan gynnade
ej fången. En fiskare, som ej kunde läsa, upptog tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
