Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211’
med ögonen till dess trädpartierna på en liten holme
närmare andra stranden gömde honom för hans blickar.
— Är du ängslig för honom, så bed Gud för
honom, — sade Jan Elfsson, som också stod nere vid
stranden och bemärkte det oroliga uttryck, hvarmed
Elmers spejade efter skridskoåkaren. — Det är hans
svaga sida att löpa tok på det. der viset. Men Guds
englar bevara honom allt, skall du få se; för
hederligare man gick aldrig på hala isar, det skall du
veta.
Gubben lyfte på hatten med ett uttryck af
vördnad på sitt grofva och fårade ansigte. Var det for
husbonden, som han tänkte på, eller för den hvars
vård han i sitt hjerta nedkallade öfver honom?
Troligen beggedera. Och strax derpå vände han med
mycket lugn ryggen åt den blanka isspeglen och
visade ryttmästaren vägen tillbaka till sin stuga.
Elmers fann nöje i att samtala med detta åldriga
barn af natur, fattigdom och möda. Han hade alltid
tyckt om att tala med redbara män af allmogen, och
visste genom herr Adrian att han här träffat en, som,
i sin vunna delaktighet af en ädlare natur än den
yttre, kunnat bära mödan med glädje och nöden med
värdighet. Men sedan de kommit in uti den snygga
stugan på Ängsbo, började Elmers göra sig skyldig
till en tankspriddhet som vittnade om hell annat än
nöje och intresse för samtalet. Platsen, som mor
Annika anvisat honom, råkade nemligen vara helt
nära dörren till Ebba Wildmarks kammare; på denna
dörr, inom hvilken Ada försvunnit redan innan han
gick ut med hennes farbror, hade han med en
älskares qvicka öga genast bemärkt en springa, och det
blef honom alldeles omöjligt att taga sin
uppmärksamhet ifrån hvad som genom den förråddes.
Ada hade haft med sig åtskilliga tillklippta
klädespersedlar, och var nu sysselsatt att undervisa sin
skyddsling huru alla dessa tygbitar skulle förvandlas
till ordentliga små plagg. Den mest fulländade kokett
hade ej kunnat välja sin ställning fördelaktigare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
