- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
104

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

— Del är alltför beskedligt af dig att beklaga
henne! Hon var för otäck emot dig, det är visst och.
sannt.

— Åh, kära du! Om jag blott visste. ..

— Hvad som satte henne i harnesk emot dig?
Jo, det begriper jag så der temligen. Men deremot
förstår jag icke hvarför du skulle vilja måla af henne.
Hennes min af allernådigsta prinsessa är olidlig,
tycker jag.

— Säg mig då, Ada, hur presenterade sig den
här lilla mästrande damen sjelf? —frågade herr Adrian.

— Emsen? Jo, hon var täck och sprittande glad.
Men får jag vara rigtigt upprigtig, Eme’reuce?

— Ack ja! jag vet nog sjelf hvad jag mera
var. Obetänksam och öfvermodig var jag. Det är jag
så ofta när jag har roligt! Skäm dugtigt ut mig,
farbror Adrian! det behöfs nog.

— Åhnej. Snälla barn, som aga sig sjelf, slippa
aga af andra. Men säg mig nu du, hvad figur gjorde
det här Dalbarnet egentligen?

— En sådan, att vi ämna vrida halsen af henne
innan qvällen, Thérèse och jag. Man kallade henne
helt simpelt balens drottning.

— Du gjorde således uppseende, Ada, trots den
fatala höga klädningen?

— Tvertom i följd af den, söta farbror Jag var
ej blott ny, jag var egen, jag föll i ögonen. Man
måste försöka hur det kunde gå att göra sig artig
mot ett sådant stycke curiosa.

— Hur många eröfringar gjorde du då?

— Du vill att jag, som Emérence, skall räkna
dem per styck eller dussin? Men jag är visst för ny
till det. Jag vet inte rätt...

1— Så vet jag, att jag inte gjorde mer än två
fattiga eröfringar, och det var din skull. Så illa har
det aldrig slagit ut för mig, — klagade Emérence. —
Hvem har gifvit dig lof att komma hit med féemakt
och trolla otrohet på alla mina beundrare? — Ty de
gamle öfvergåfvo mig också, farbror! En, två, tre,

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free