- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
49

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Herren säger, att när en själ vänder sig till honom,
sä varder salighet vederfarandes det huset. Det är
märkeliga ord det, fröken! Han säger inte bara den
själen, utan det huset säger han. Och så är det. Jag
var en verldsträl jag i min fattigdom; hela min
diktan och traktan gick ut på att förtjena en styfver
för mig och de mina, och hade jag förtjent litet, så
tänkte jag med otidigt bekymmer: hvad förslår det
ibland så många! Men se, Karin hade vändt sig till
Herren, och hon bad för mig, att jag måtte få nåd
att göra så med. Så lärde jag efterhand att med
hans välsignelse så förslår det, och att: allt till det
bästa tjenar för dem som frukta Gud. Sen dess
sörjer jag inte mer för kläder och föda, men arbetar så
mycket bättre. Och kommer en dag då jag inte mer
kan arbeta, så vet jag att Han som föder sparfvarne
under himmelen och kläder liljorna på marken, skall
inte öfverge mina fattiga små. Har man bara Jesus
i hjertat, fröken, hur lätt blir inte då det som var
svårt, hur stort det som var smått, och hur godt allt
hvad Herren skickar!

— Ja, ack ja! — sade Ada, med klara tårar
svällande i ögonen. Och tillgifvenhet och aktning
var den känsla hvarmed hon till afsked tryckte den
hederliga enkans hand.

4.

Detta besök i fattigdomens hydda hade som en
välgörande balsam uppfriskat den unga flickans själ.
O, Emérence! — tänkte hon, — nu är jag ändå
säkrare på att du ej skulle blifvit sämre af att följa
mig. Vi behöfva just sådant sällskap, både du och
jag, och jag kunde ej göra dig större tjenst, än föra
dig dit, om du blott ville låta dig föras. — Bristen
Ada. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free