Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skabb är en ganska besvärlig åkomma, för hvilken såväl hästar som får äro
utsatte. Den uppkommer af små djur kallade skabbdjur, hvilka lefva på huden
och trifvas i synnerhet i orena och osunda stall, vid bristande rykt o. s. v.
Skabb består i utslag af mjölaktiga fjäll, små blåsor och våta sårnader på
åtskilliga ställen af hudens yta, hvilka förorsaka en beständig klåda, så att djuren
skubba och klå sig mot allt hvad de komma nära, gnida sig med föttema, bita
sig i skinnet med läppar och tänder så långt de räcka, o. s. v.
Der skabb fått inrota sig, är den ett hårdnackadt ondt, som med svårighet kan utrotas; i sin
början kan den både lött och säkert botas, om följande medel i rätt tid användas. Hos. hästar
visar sig skabben vanligen först på hufvndet, under tofshåren, på pannan, nnder manen,
skuld-rorna, på inre sidan af bakbenen och på svansen. Till dess botande tjenar en salva, beredd af 50
gram pulveriserad brunsten (superoxid manganici), 50 gram finstött träkol, ett skålpund såpa och
ett halft skålpnnd tjära, som kokas tillsammans nnder flitig omröring. När skabbutslag märkas
böra alla såriga ställen tvättas med ask- eller såplnt, och påföljande dag bestrrkas dessa med
nämnde salva, helst vid värme från ett fyrfat, hvarvid salvan bör vara ljum. Före smörjningen
gifves hästen invärtes 12 gram svafvel, 12 gram ålandsrot och 25 gram malört, 3 å 4 morgnar å
rad, hvarjemte nnder kurqu gifves friskt och godt foder. Efter 4 ä 5 dagar aftvättas salvan med
ljnmt vatten; skulle då någon klåda vara qvar, så kunna dessa ställen ånyo smörjas, hvilket dock
merändels är onödigt, emedan den första oftast är tillräcklig. — Fårskabb sätter sig stnndom endast
på hufvndet och andra ställen der kort hår men ingen nll finnes, men vid andra tillfällen der ull
växer. I senare fallet bör fåret klippas, innan någon läkemetod företages. Aro endast några få
ställen af huden sjuka, så är vanligen tillräckligt att smöija dessa ställen med en blandning
af två delar hjorthorns-olja och en del terpentinolja, eller ock tVätta dem med kalkvatten eller
tobaks-afkok; men när klådan spridt sig till större yta så måste vidlyftigare medel företagas.
Härtill bcredes då ett bad på följande sätt: i ett kar slås 52 liter vatten, hvari röres 4
skålp. nybränd kalk, 5 skålp. pottaska och 3 skålp. svafvel; härpå tillsättes 4 skålp. hjorthornsolja
och 3 skålp. tjära samt, då detta blir omrördt, tillslås 2 ämbar hornkreatursurin eller ock
men-niskourin, jemte 4 ämbar vatten. I denna vätska neddoppas hela kroppen, dervid dock ögonen
noga aktas för att bli våta, hvarefter fåret borstas och, försedt med godt foder, någon tid aktas för
väta och kyla. Stundom måste denna badning åter några gånger förnyas.
Till förekommande af smittans utbredande är äfven här nödigt, att skilja sjnka kreatur från
de friska och tillse att inga seldon eller andra redskap, som användts hos ett sjukt djur, utan
noggrann rengöring sedan kommer nära ett friskt; stall och andra platser, der sjnka djur vistats
rengöras och förses med ny kalkanstrykning; till och med en betesmark, der sjuka djur
uppehållit sig, bör för några veckor bållas afstängd från friska kreatur.
De här i korthet anförda kreaturssjukdoraar äro väl icke på alla orter
alltid gångbara, men de äro de för landtmän och djuregare skadligaste i de
trakter der de utbryta. Det faller af sig sjelft, att vid alla sådana tillfällen böra
djurläkare helst rådfrågas. Utbryter i någon by eller ort svårare
kreaturs-sjuk-dom, bör anmälan derom genast göras antingen till församlingens pastor eller
ortens länsman, hvilka tjenstemäu det åligger att om förhållandet underrätta
konungens befallningshafvaude, som då ofördröj ligen föranstaltar att djurläkare blir
på bekostnad af allmänna medel, således utan djuregarens betungande, till stället
afsänd. Endast i nödfall, då djurläkaren icke strax är att tillgå och blott
enstaka sjukdomsfall visat sig, må bär anförde åtgärder på egen band vidtagas.
Många andra mer eller mindre vådliga husdjurs-sjukdomar finnas, hvilka
utrymmet nekar att här utförligare beskrifva; också torde detta vara onödigt, helst
hvarje omtänksam djuregare i alla fall lär vara betänkt på att skaffa sig de i
bokhandeln numera tillgängliga skrifter, som härom lemna närmare upplysning.
I stället vilja vi här till sist anföra de allmännaste läkemedel, som äro tjenliga
att för inträffande beliof alltid hafva till hands, jemte deras användande, efter
professor P. C. Abilgaard.
Såpbränvm tillagas af 50 gram grön såpa, upplöst i 1 liter starkt bränvin.
Detta medel är nyttigt att bada med å försträckningar och svulster. Man kan göra det
mera fördelaude genom att blanda dertill 100 droppnr terpentin-olja, i hvilket fall denna spiritus
är tjenlig att fördrifva galla, stålsvamp och andra kalla svnlster, då de ej äro för gamla. Till
fördelande af hetta och smärtande svulster blandas deri 12 gram kamfert i stället för olja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
