Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inkommen uhg irländare, Harald Gille, som påstod sig Tara en son till Magnus
Barfot. I tre år var fred mellan dom båda, men derefter kom det till öppet
krig, då Harald först blef slagen, men derefter erliöll lijelp af Danmark, då
den adertonårige Magnus blef tillfångatagen ock insatt i ett kloster, der han
sedan dog. Harald var nedlåtande, gifmild och af muntert sinnelag, men
lyckades icke vinna ett folks kärlek, hvars budo språk och seder voro honom
främmande. En vendisk konung plundrade och uppbrände Konghälla, som af
konung Harald lemnats utan skydd, hvarefter Harald 11156 blef mördad af en
sammansvärjning, i spetsen för hvilken stod hans föregifhe broder Sigurd
S/em-medjekn.
Eystein, Sigurd och Inge, 11157—1161. Sigurd Slemmedjekns försök att
erhålla tronen möttes af folket med den förklaring, att de ej ville liafva en
broder-mördare till konung, utan dömde honom och hans anhägare fredlösa, och Harald
Gilles unga söner, Sigurd och Inge, blefvo samkonungar; efter sex års förlopp
måste de dela landet med pn äldre broder, Eystein, som kom hem från
Skottland, der han förut vistats. Här bröderna blefvo fullväxta och deras erfarna
rådgifvare voro döde uppstod oenighet mellan dem; Eystein och Sigurd
öfver-enskommo att afsätta Inge, men genom sin foglighet och mildhet hade denne
vunnit folkets och höfdingamas tillgifvenliet i högre grad, än den utsväfvande
Sigurd och don girige Eystein. Eöljden häraf blef, att bägge de äldre blefvo
öfvervunne; Sigurd stupade 1155 och Eystein 1157; Inge kom likväl ej i lugn
besittning af tronen, ty ett motparti uppstod och valde Sigurds tioårige son
Hakon till konung, och efter fiere strider mot honom stupade slutligen Inge 1161.
Bokan Hcirdabred, 1161—1162. Höfdingame af Inges parti, som fruktade
Håkons hämd, utkorade till sin konung en dotterson till Sigurd Jorsalafur vid
namn Magnus Erlingsson; dennes fader, Erling Skakke, hadc deltagit i ett
korståg och derigenom vunnit stort anseende samt var skicklig, hersklysten och grym.
I sonens namn ingick han förbund med danska konungen Valdemar, hvarefter
konung Håkon blef öfvervunnen och på Erlings föranstaltande mördad.
Magnus Erlingsson, 1162—1184. Partistriderna fortforo, men den förslagne
Erling lyckades behålla öfvervigten öfver Håkons medhållarc och få sin sons
rätt erkänd; Magnus blef högtidligen krönt, ehuru blott åtta år gammal, och
var således den första krönta konung i Norge. Magnus lyckades väl försvara
sig och sitt rike mot både utländska anfall och mänga inhemska
kronpreten-denter, men slutligen uppträdde en son till Sigurd vid namn Sverre. I
skogstrakterna kringsvärmade en mängd fribytare, som lefde af plundringar från de
odlade föaktema; dessa brukade af brist på skor omlinda benen med
björk-näfver, hvaraf de på spe kallades Jiirkebeinar, hvilket dock sedermera blef en
hederstitel. Dessa birkebeinar voro i hög grad krigiska, djcrfVa och härdade,
samt färdiga att tjena den, som bäst betalte dem. För dessa satte sig Sverre
i spetsen, och efter många strider och stora faror, öfvervunna genom klokhet,
härdighet och mod, lyckades Sverre först öfvervinna Erling Skakke, som
stupade 1179. Ännu fortsatte Magnus att kämpa, men vid ett sjöslag 1184 föll
han af våda öfver bord och drunknade. Han var allmänt älskad och hans död
väckte stor sorg.
Sverre, 1184—1202. Äfvcn hans hola regering blef föll af orolighoter, af
hvilka den ingalunda minsta tillstäldos af prestorua, hvilkas makt han ej ville
underkasta sig och derför blef af påfven bunnlyst, jomte det ett mäktigt parti,
kalladt Baglerpartiet (af bagall, biskopsstaf) satte honom i stor fara. Genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
