Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ayn skull börjades en slags ransakning, hvilken snart slutade dermed, att alla
inspärrades i tornet. Påföljande dag, torsdagen den 8 november 1520, tidigt på
morgonen, stängdes stadsportarne, och trumpetare förkunnade, att ingen vid
lifs-straff finge lemna sitt hus förr, än tillåtelse dertill gafs; beväpnade danska och
tyska knektar uppstäldes på alla öppna platser. Klockan tolf på dagen öppnades
slottsportarne och en skara knektar utkommo samt stälde sig på ömse sidor om
vägen fram till Stortorget, der de bildade en spetsgård. Samtidigt utropades,
att invånarne nu fingo lemna sina hus, och snart samlades en stor
mennisko-massa, för att betrakta det följande hemska skådespelet. De fångna herrarne
utkommo, utföljda af vakt och bödlar, och anlända till Stortorget blefvo de der
den ena efter den andra halshuggna. Sedan detta skett rasade den lössläppta
blodtörsten ännu värre; många blefvo, utan att ana det ringaste, tagna på
gatorna eller uppsökta i sina boningar, släpade till Stortorget och der halshuggna;
vildsinta tyska och danska knektar ströfvade ohejdadt omkring öfverallt, bröto
sig in i husen, mördade männen och våldförde qvinnorna. Huru många som i
detta så kallade Stockholms blodbad miste lifvet har ej blifvit med säkerhet kändt;
på Störtorget räknades nittiofyra döda kroppar, men de dessutom mördade voro
sannolikt många flera. först påföljande lördag blefvo de döda, som vägrades
kristlig begrafning, lastade på kärror och utförda till södra bergen, der de
uppbrändes å bål på samma plats, der nu Katarina kyrka står. Härmed var likväl
icke Kristians grymhet mättad; nästan hvarenda dag utmärktes äf blodsdomar
och afrättningar. Mot slutet af året drog han landvägen genom Sverige till
Danmark, och denna hans eriksgata utmärktes genom de ohyggligaste
afrättningar; galgar med döda kroppar uti voro de äreportar, han lemnade efter sig,
der han framfor. Yid början af 1521 lemnade lian, åtföljd af tusentals
menni-skors förbannelser, det land, han ej mer skulle återse. De offer, som under de
tre månader, Kristian här regerat, fallit för hans grymhet, räknas till mer än
600 personer. Danskarne sjelfva ogillade hans blodtörstiga handlingar och
började frukta samma öde som svenskarne undergått, hvarför han 1523 blef af dem
afsatt. Ku måste han säsom landsflyktig irra Omkring, föraktad och afskydd af
alla. Ar 1532 gjorde han ett försök att med vapenmakt eröfra sina förlorade
land, men misslyckades och blef tillfångatagen samt insatt i ett svårt fängelse,
först pa Sönderborgs och sedan p*å Kallundborgs slott, der han dog 1559, 78 år
gammal. Hans gemål var spanska prinsessan Isabella, syster till den mäktiga
kejsaren Carl Y; med henne hade han sonen Johan, död vid 14 års ålder, samt
döttrarna Dorotea och Kristina, sedermera gifta med tyska furstar. Två söner
dogo i barndomen.
För att med någorlunda oväld kunna bedöma Kristian 11:3 handlingar, måste man fästa
någon uppmärksamhet på denna tids förhållanden: konungamakten hade under tidernas lopp allt
iner och mer förfallit, uuder stigande adels- och prestvälden; uti Frankrike, Spanien, I ngern,
England med flere land hade sluga och kraftfulla män uppträdt samt genom ömsom list och
våld, ofta med fasaväckande grymheter, lyckats återställa konungamakten och sedan blifvit
prisade såsom stora och utmärkta regenter. Dessas exempel ville Kristian efterfölja; då han sett,
att hvarken hans farfars, Kristian 1:8 eftergifvenhet eller hans faders, Johau 11:3 mildhet och
rättvisa förmått trygga dessas tron i Sverige, trodde han sig genom motsatta medel kunna lyckas
bättre. Det lömska förräderi, hvarigenom han skaffade sig tillfälle att fullfo’ja sin föresats,
har dock för alla tider brännmärkt hans namn, och haus vilddjurslika blodtörst, som bliudt
drabbade vän o;:h tiende, kan af ingenting ursäktas. Många oskyldiga offer föllo, bland dem
den stillsamme och oförarglige Erik Johansson Vasa, Gustaf Erikssons fader, och dennes måg Joakim
Brahe. Afveu till de döda sträckte sig hans bämd: Sten Stures lik blef upptaget ur grafven och
uppbrändt jemte de mördades. Den högsiuta Kristina Gyllenstjerna, som fått så dyra
försäkringar om frihet och belöning, blef instäld för tyrannen och tillsagd att välja antingen att dräukas,
brännas eller lefvande begrafvas; hennes moder, Sigrid Baner, var redan instoppad i en säck och
utförd att dräukas; båda blefvo likväl skonade från döden, men affördes jemte många and^a
förnäma svenska fruntimmer, deriblaud Gustaf Erikssons moder, Cecilia Magnusdotter (af Ekaslägten)
och två hennes döttrar, till Köpenhamn och insattes i det s. k. Blå tornet, der de flesta
om-kommo af hunger, köld och vanskötsel. Kristina Gyllenstjerna frigafs dock efter Kristians fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
