Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens moder, Anna af Mecklenburg, lyckades kort derpå fängsla och till Sibirien afföra
riksföreståndaren Biron ocb sjelf tillegna sig regeringen; men snart var hennes välde slut, ty ännu lefde
Peter I:s yngsta dotter Elisabet, hvars rätt till tronen blef erkänd, den unge Ivan och
hans-föräldrar förjagades och Elisabet regerade i 21 år. Vällustig och sorglös var hon sjelf slaf
under sina ministrar, adelns makt nppböjdes öfver alla gränser, finanserna uttömdes och allt
råkade i oreda. Redan 1742 hade hon till tronföljare utsett sin Bysterson, den unge
hol-steinske prinsen Karl Peter Ulrik, hvilken 1743 erbjöds Sveriges krona, den han afslog för att
få ett större rike i Ryssland. Också blcf lian, då Elisabet 1762 dog, kejsare; ädel och god,
men utan kraft, stötte ban sig med de mäktiguste partierna och blef störtad genom ett
uppror, tillstäldt af hans egen gemål. Hon var en prinsessa Sofia Augusta af Anh’alt-Zerbst,
som vid siu förmälning 1745 öfvergått till grekiska kyrkan och då antagit namnet Katarina.
Detta snillrika men samvetslösa fruntimmer lät fängsla sin gemål, hvilken sedan blef frigifven
och strypt, efter sex månaders regering, den 14 Juli 1762. Hon blef nu regerande kejsarinna,
under namnet Katarina II. Kunna rysliga brott försonas genom en lysande regering, så gjorde
hennes detta; genom lyckliga krig förstorade hon riket ansenligt med landvinningar från
Turkiet och deltog i Polens delning, så att hon slutligen %eherskade en femtedel af jorden ocb
30 millioner menniskor. Till det inre var äfven styrelsen förträfflig: utländingar inkallades till
de obebodda steppernas uppodling, riket indelades i ståthållareskap, från de vidlyftiga
provinserna inkallades deputerade för att författa en ny lagbok, den under Elisabet förfallna llottan
återstäldes, krigsmakten sattes på en ny fot och undervisningsverken befrämjades. Katarina
var dock en qvinna och förmådde icke hindra det betryck,-som folket led genom hennes
gunstlingar; bland dessa utmärkte sig i synnerhet en furst Potemkin för sin skamlöshet. Katarina
dog 1796.
Poleil. Detta en tid mäktiga rike företer ett sorgligt bevis på följderna
af att adeln erhåller för stort välde och det egentliga folket undertryckes. Tid.
efter annan inskränktes konungarnas makt, under det folket hölls i slafveri. Det
oaktadt bibehöll sig riket under Jagelloniska ättens styrelse, och blef under de
sista af dem, Sigismund, 1, 1506—1546, och Sigismund 11 August, 1546—1572r
äfven utvidgadt med nya landvinningar. 1573 valdes till konung franska prinsen
Menrik af Valois, men han rymde efter fyra månader derifrån, 1574, för att
emottaga Frankrikes krona. Fursten af Siebenbiirgen Stefan Bathori, gift med
Sigismund II:s syster Anna, konung 1575—1586, vann flera betydliga segrar
öfver ryssarna. Af flere partier, som efter Stefans död ville tillegna sig
regeringen, segrade det svenska och svenske konungen Johan UI:s son Sigismund blef
konung i Polen, 1587—1632. Under hans tid började riket allt mer och mer
att förfalla; blindt tillgifven katolska läran och slaf under jesuiterna, blef han
förklarad för alltid förlustig den af fadern ärfda svenska kronan, och hans anspråk
derpå samt hans envishet att ej vilja ingå på en billig fred kostade honom hela
Liffland, Kurland och kuststräckan af Preussen, som Gustaf Adolf intog och vid
Btilleståndets afslutande 1629 tills vidara fick behålla. Ryssland och Turkiet
plågade honom äfven med förödande krig. Hans söner Uladislaus, 1632—1648,
och Johan Kasimir, 1648—1668, voro krigiska och vunno åtskilliga fördelar mot
Ryssland och Turkiet, men det alltjemt stigande adelsväldet tillintetgjorde alla
frukter af deras så väl krigiska som fredliga företag. Båda dessa konungar
fortsatte sina arfsanspråk på Sveriges krona, men naturligtvis utan framgång,
och Johan Kasimir var för den skull nära att förlora sin egen tron, då
svenske konungen Karl Gustaf intog hela Polen och endast genom Österrikes,
Brandenburgs och Danmarks mellankomst hindrades att bemäktiga sig kronan.
Johan Kasimir, trött vid de oupphörliga oroligheterna, afsade sig regeringen den
16 Sept. 1668; i sitt afskedstal förutsade han rikets blifvande öde. Efter 7
månaders tygellöshet valdes till konung en fattig adelsman, Michael Thomas
Wis-nowiczky, afkomling af Jagellonema. Död 1673 efterträddes han af en berömd,
fältherre, Sobiesky, som antog namnet Johan III. Genom hans fältherretalanger
uppehölls någorlunda Polens anseende i 22 år; han dog 1696, och efter nya
hvälfningar bland den oeniga adeln blef kurfursten af Sachsen Fredrik August
konung 1697. Genom anfall på det då svenska Liffland retade han Sveriges
konung Karl XII, så att han blef afsatt och en polsk adelsman, Stanislaus Lee-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
