Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbildade sig det klingande ordet Riddare. Under ll:te till 14:de århundradena
utvecklade sig detta samfund, till följd af det mera ordnade feodalväsendet, särdeles
i Tyskland, Frankrike. Italien och Spanien, samt vann sådant anseende, att sjelfva
konungarna ansågo sig hedrade af att deri upptagas, och hvarje ädling sträfvade
att deraf bli en medlem. Upptagandet till riddare skedde genom s. k. dubbning.
hvilken tillgick på det sätt, att kandidaten föll på knä och antingen konungen
«ller en annan riddare gaf honom öfver skuldrorna tre slag med en värjklinga,
hvarcfter han som yttre tecken af sin värdighet fick begagna gyllene sporrar;
vid detta tillfälle aflade han löfte till Gud och hans Helgon, att aldrig sky faran,
att visa fruntimren aktning och hyllning, samt att beskydda fattiga, faderlösa och
hjelpbehöfvande. Denna ceremoni försiggick vanligen i templet, med stor
högtidlighet och efter förutgången fasta och gudstjenst; men den verkstäldes äfven stundom
på slagfältet efter någon lysande bedrift i striden. En riddares lösen var:‘‘Min
själ tillhör Gud, mitt lif konungen, min hyllning damerna, hedren mig.“
För att bereda en tydligare öfversigt af kommande allmänna tilldragelser, torde vara skäl
att nn först fästa en liten uppmärksamhet pä de särskilda stater, som hittills bildat sig, och de
vigtigare öden, som desamma under tidernas lopp undergått.
Grekiska Kejsardömet. Denna qvarlefva af det stora Romerska väldet undergick många
både yttre och inre skakningar, men bibehöll sig länge, förnämligast genom hufvudstadeu
Kon-stantiuopels fördelaktiga läge, medelst hvilket fieudtliga anfall lätt kunde afvärjas. De stora och
för många stater fruktansvärda folkvaudringnrne blefvo dels med vapen motade, dels och oftast
genom list- afvände, så att de gingo ut öfver vestligare belägna länder. En för detta rike
lysande tidpnnkt inträffade under kejsar Justinianus I. Genom sina utmärkta fältherrar Belisarius
och Narses lät denne förstöra Vandalernas rike i Afrika och Östgöternas i Italien, hvilka sålnnda
intagna länder han styrde genom der insatta Ståthållare, kallade Exarker. Genom en lagknnnig
minister, Tribonianus, lät han fullborda den under Theodosins II påbörjade lagsamling, hvilkeu
ander namnet Corpus Juris länge utgjorde mönster för Europeiska lagstiftningar. Afven i
bygg-nadsväg gjorde Justinianus sin regering märkvärdig, och flere fästningsverk anlades till skydd
mot de påträngande bnrbarernn; om denna tidens byggnadskonst vittnar än i dag S:ta Sofias
kyrka i Konstantinopel, om hvilken, då hon blef färdig, kejsaren utropade: »Jag har öfverträffat
-dig, Salomo!» Vid denna tid infördes silkesodlingen första gången i Europa (se sid. 2G5).
Justi-uianus dog 565. Justinus II, som nu blef kejsare, lät hemkalla Narses, som i tretton år styrt
Italien, hvarpå Longobarderna bemäktigade sig norra delen af detta land. Död 578, efterträddes
Justinus af Tiberius II, som regerade i fyra år, med eu Titi vishet och mildhet. Efter honom
kom Mauritius, hvilkeu blef anfallen af Avarerna, ett tatariskt folk; vid ett fältslag mot dessa
led Mauritius ett stort nederlag, hvarvid 12,000 af hans krigare blefvo fångna och, då Manritins
vägrade att för dem betala en begärd billig lösepenuing, af Avarerna dödade. Detta retade
soldaterna, så att dessa valde en Centurion funderbefälhafvare) vid namn Phocas till kejsare.
Denne lät gripa och aflifva Manritins och hans fem söner 602; han blef en annan Nero, feg
■och grym. Slutligen anlände Ueraclius, son af ståthållaren i Afrika, med en flotta till
Konstau-tinopel, då Phocas 610 blef af folket fängslad samt under svåra plågor afrättad af Heraclins,
•som nu blef kejsare. Emellertid hade Perserna angripit och med sina härar öfversvämmat Syrien,
Palestina, Mindre Asien, Egypten pch Cyrene under det Avarerna hotade de Enropeiska länderna.
Heraelius lyckades dock besegra dem alla, så att 628 alla kejsardömets forna besittningar voro
återtagna och fred afslutad. Kejsaren räknade som en bland sina största triumfer att hafva till
Jerusalem återfört det af Perserna röfvade heliga korset. Riket stod nn på höjden af sin makt,
men sknlle snart ånyo sönderstyckas, och Heraelius måste före sin död se sina Asiatiska länder
inkräktas af de vilda och religionssvärmande Saracenorna. Heraelius dog 641, och med honom
syntes detta kejsardömes sol för alltid nedgången. Hans närmaste efterträdare voro svaga
■regenter men grymma tyranner, och förvirringeu inom riket ökades isynnerhet genom uppkomna
religionstvister, i hvilka äfven kejsarne med ifver deltogo; härigenom förslösades på onyttiga och
gagnlösa meningsstrider den tid och kraft, som bort användas till det allmännas fördel, och
riket försvagades alltmera. Att hela kejsardömet ej genast dnkade under, härrörde från de förut
nämnda oroligheter, som uppstodo bland Mohammcdancrna. De främmande besittningarna
förlorades emellertid efter hand: länderna i Afrika inkräktades af Saracenerne 698; Italienska
områdena, först anfallne af Longobarderna, intogos af Frankerna 756 och skänktes till evärdelig
besittning åt påfven och kyrkan; Saracenerne bemäktigade sig Kreta 823, och fattade fast fot på
Sicilien 827; från norra sidan skedde onpphörliga anfall af Slavonska folkslag, Ungrare, Bulgarer
och Ryssar. Några kraftfulla regenter uppträdde väl, men utan synnerlig framgång. Kejsar
Ni-cephorus 802—811, sökte bryta med den mäktige kalifen i Bagdad, Hamn al Rascbid, och
sände honom en bundt svärd såsom tecken, att han icke vidare ville betala skatt. Kalifen sönder-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
