Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sina nya män. stiftade fred ocli Sabinerkonungen Titus Tgtius flyttade till.
Rom och blef Romuli medregent, men dog snart, så att Romulus åter ble? ensam
konung. Han ordnade nu siu nya stats inre författning: invånarna delades i
två klasser, nemligen Patricier (de förnäma) och Plebejer (det egentliga folket);
till biträde i regeringen stiftade han en Senat, som bestod af 100 personer.
Han förde äfven åtskilliga lyckliga krig och såg innan sin död staten Rom
befolkad med öfver 47,000 menniskor. Slutligen försvann han under ett starkt
åskväder, 716 f. Kr., sannolikt mördad af Senaten, hvilken påstod att han lefvande
blifvit upptagen till gudarna, livarför han sedan dyrkades såsom gud under namn
af Qvirinus. Ett år efter Romuli död valdes Numa Pompilitts, en Sabinare, till
Roms konung; denne var vis och fredsälskande, stiftade lagar, satte gudstjcnsten
i skick och förbättrade åkerbruket. Han regerade 716—673 f. Kr. Tullus
Hostilim, en infödd Romare, konung 673—641 f. Kr., utvidgade genom krig sitt
omräde; en tvist med moderstaden Alba Longa afgjordes genom envig mellan tre
af hvardera staden valde kämpar och utföll till Roms fördel. Här sedan
Alba-nerna i en drabbning biträdde Romarna, men visade sig förrädiska, lät Tullus
döda deras anförare Mettius Fuffetius, nedrifva staden och flytta hela dess
befolkning till Rom. Tredje konungen blef Ancus Mar tim, 641—617 f. Kr.; han var
dotterson till Numa och regerade i samma anda, men utvidgade äfven Roms
område genom lyckliga krig, samt anlade vid Tiberns mynning staden och hamnen
Ostia. Tarquinim Priscus, en etrusk, hade så vunnit Anci förtroende, att han blef
förmyndare för hans söner och af folket vald till konung, 617—579; han ökade
senaten till 300 ledamöter, byggde kloakerna (underjordiska hvalf för orenlighets
bortförande) samt circus maximus (skådebanan), och grundläde capitolium (citadellet).
Han blef mördad af Anci söner, men hans maka Tanaquil höll hans död hemlig,
till dess troneu hann intagas af hennes måg Ser rim Tullius, konung 579—535.
Han var son af en fången Sabinska och blef det gamla Roms största regent;
han indelade folket efter egande förmögenhet i 6 klasser och 193 s. k. centurier,
hvarigenom de fattigare väl fiugo mindre rösträtt, men också lindrigare utskylder.
Hvart femte år hölls cenms, hvarmed förstods en under religiösa ceremonier
verkstäld folkräkning och beskattning; tiden mellan hvarje sådan kallades lustrum.
Patricierna voro emellertid missnöjda med dessa författningar, och förre
konungens son, Lumis Tarquinius, förmäld med Tullii dotter Tullia, satte sig i spetsen
för en sammansvärjning och mördade sin svärfar. Den onaturliga Tullia säges
åkt öfver sin faders ännu blödande kropp, då hon i glädje for till senaten för
att lyckönska siu gemål. Luoius Tarquinius Superbus blef nu konung, 535—510
f. Kr. Han var en skicklig regent, fullbordade capitolium och vattenledningarna,
samt gjorde Rom till liufvudot för de latinska städernas förbund; men han var
derjemte grym och högmodig, förtryckte folket och undanröjde, ömsom med list
och våld, de senatorer, som voro honom emot. Hans son Sextus hade våldfört en
förnäm Romersk fru, Lucretia, hvilken, sedan hon uppmanat sin man Collatinm
och hans vänner att hämnas hennes vanära, stötte en dolk i sitt hjerta. Nu blef
Tarquinius och hela hans slägt förjagad från Rom, och konungamakten för alltid
der afskaffad. Detta skedde 243 år efter Roms anläggning, eller 510 år f. Kr.
Rom blef nu republik och högsta makten uppdrogB St 2:ne konsuler, som förde ordet i
senaten och årligen ombyttes. De första konsulerna hlefvo Lucius Junius Brutui, förre konungens
systerson, och Lucius Tarquinius Collatinus, den vanhedrade Lucretias gemål. Brutus hade
räddat sitt lif mot Tarquinii misstankar derigenom, att hun ställt sig vausinnig; i sällskap med
konungens söner hade han som yngling rest till Delfi och frågat Oraklet hvem af dem som
sknlle bli den mäktigaste, och fått till svar: “den som först kysser siu moder!“ Så snart de
stego i land, låtsade Brntus snafva, föll omkull och kyste jorden, allas moder. De fördrifne
Tarquinierna försökte återvinna tronen, men Brutus tillintetgjorde deras både list och våld och
lät med oböjlig stränghet halshugga sina egna söner då de beftinnos delaktiga i en
sammansvärjning. — Hittills hade all styrelse utgått från patriciernas klass, men nu började plebejerna
äfven fordra sina rättigheter, och efter många strider måste dessa fordringar äfven beviljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
