Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget rike med 70,000 inbyggare, liufvudstad Mursuk; regenten är dock beroende
af Paschan i Tripolis. Befolkningen i bela Sahara upptages till omkring 3,500,000.
Utom oaserna finnas äfven här och der dalsänkningar, hvilkas botten består af slyf lera
iifvensom berg, mellan hvilka de ofantliga sandfälten sträcka sig. Lufteu är rödaktig, liksom
rökig, dagarne omåttligt heta, men nätterna jemförelsevis kalla; på hela år faller ingen
regndroppe, och himmelen betäckes aldrig af moln; på stora sträckor växer intet träd, ingen buske,
intet gräs, blott några saltplantor, och de enda djur, som någongång synas, äro strutsar och
antiloper. Här synes ofta det optiska naturspel, som kallas hägring (se sid. 223), och icke
sällan uppstå här skydrag, med sand i stället för vatten. Resor företagas alltid i karavaner, och
till färden genom öknen åtgå vanligen 100 dagar, emedan den ej kan fortgå i rak riktning, utan
måste rätta sig efter oasernas lägen, der nytt förråd af vatten och födoämnen måste inhemtas.
Någon går.g händer att vattenkällorna uttorkat, eller att en hel oas blifvit begrafven af
flygsand, och då kunna de resande svårligen undvika att förgås. De faror, som derjemte hota dylika
resande, äro: Röfvare, som här ströfva omkring och söka efter rof; den dödande Samum-vinden,
som kan undvikas endast genom att andas nära marken så länge den blåser, samt Sandstormar, hvilka
kunna vara så svåra, att hela karavaner af dem bli lefvaude begrafna. Tusentals hvitblekta
ben-rangel efter menniskor och djur utvisa de platser, der någon sådan olycka i förflutna tider cgt rum.
Slldail. Med detta land utmärkes det söder om Sahara belägna inre
Afrika, mellan Abessinien i öster och Senegambien i vester; landsträckan
upptages till 60,000 qv. mil och anses hafva omkring 40 a 50 millioner inbyggare.
Det är ett medelhögt, yågformigt land, i söder bergigt, i allmänhet med yppig
växtlighet. Många särskilda stater äro här bildade, bland hvilka de mest bekanta
äro: Massina, hufvudstad Timbuktu, 20,000, mötesplats för karavan vägarna från
Sahara, Dsjimi, 10,000, på en ö i Niger; Gvanda; Adamaua; Söhoto; städer:
Såkoto, 22,000, Kano, 30,000; Bornu med 36 städer.
Sudans invånare, äro Negrer och Morer, en del hedningar; de stå i allmänhet på en ganska
låg bildningsgrad, men äro dock icke egentliga vildar, utan idka åkerbruk, boskapsskötsel,
handel och åtskilliga handtverk samt finna stort nöje i musik och dans. Araberna eller Morerna
bekänna Mohammedanska religionen, till hvilken en del Negrer också blifvit omvända; men de
senare äro för öfrigt fetisch-dyrkare; somliga tillbedja stora ormar, med mera dylikt. Detta land
är den ohyggliga slafhandelns egentliga hemland, och här är ingenting ovanligt, att landsmän,
bekanta, till och med nära slägtingar, med list eller våld bemäktiga sig hvarandras personer, för
att säljas till förstkommande främmande slafhandlare.
Ve st Til Kustlandet. Vid kusten är landet flackt, sumpigt, osundt och
för Europeer dödande, men yppigt fruktbart på ris, majs, peppar, ingefåra, socker,
bomull, indigo och isynnerhet oljepalmeu, hvars frukt är en af de vigtigaste
handelsartiklarna; inåt landet höjer sig marken, blir friskare och öfvergår till
bergs-tiakter med nästan ogenomträngliga skogar. Här ligga följande länder:
Senegambien, från Sahara till Kougbergen, 18,000 qv. mil, 10 mill.
inbyggare. Namnet kommer af floderna Senegal och Gambia, som bägge här utflyta;
mellan dem utskjuter Cap Vei de eller Gröna udden, gamla veridens vestligaste
fastland. Här äro mer än 80 af hvarandra oberoende stater, bebodda af Negrer,
jemte invandrade Morer och några fa Europeer Fransmän, Engelsmän och
Portugiser hafva här några handelsplatser. Produkter äro guldsand, elfenben,
ebenträ, gummi m. m. Betydligaste platsen är östaden Sd Louis, vid Senegals
mynning, tillhörande Frankrike.
Det tropiska klimatets hetta ökas ofta under den torra liden af den giftiga östanvinden
Harmattau (sid. 190), och blir för Europeer lifsfarlig; under regntiden härja förförliga orkaner
och åskväder. Bland här boeude Negrer äro Mandiugos, de mildaste och mest bildade af alla
Negerfolk.
NoiTJl eller Ofra Guinea, söder om Kongbergen och vid Guineavikens
norra strand, 15,000 qv. mil, 26 mill. inb., delas i geografiskt afseende i följande
delar: Peppar-kusten, Elfenbens-kusten, Guld-kusten, Slaf-kusten och
Benin-kusten. Äfven här b^lda Negrerna en mängd sjelfständiga riken, af hvilka några
äro af någon betydenhet, neihligen: 1. Mandintjo-områdel eller Sjerra Leone-kusten,
som utom åtskilliga inhemska negerstäder, omfatta två kolonier, hvilka blifvit anlagda
af välgörande sällskap såsom tillflyktsort för befriade, i Amerika undervista och
kristnade negerslafvar. a) Sjerra Leone-kolonien, på kusten af samma namn, 24 qv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
