Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande däggdjurens främre och bakre extremiteter; dertill komma enkla fenor, såsom
stjert fena, i ändan af stjerten, ryggfem, på ryggen, och anal fem, under stjerten
bakom tarmens öppning; hos somliga äro vissa fenor försedda med hårda, styfva
och hvassa, hos andra alla med mjuka och ledade strålar. Äfven i gälarne och
käkarne förefinnas olikheter: hos många sitta gälarne likt fransar, hos andra äro
de tofsformiga; somliga hafva öfverkäkens ben rörliga, hos andra äro de fastväxta
vid hufvudets ben. Munöppningens läge och form är också olika. Af allt detta
sammanräknadt indelas fiskarne i två Flockar och sju Ordningar, nemligen:
Ben-fiskar med fyra ordningar: Taggfeniga, Mjukfeniga, Tofsgälade och Stelkäftade.
Broek fiskar med tre Ordningar: Bargälade, Tvärmundta och Ringmundta.
Första Flocken: BcnfiNliUr (Osteacanthi). Fullständigt skelett af mer eller
mindre hårdt ben; munnen sitter främst i hufvudets spets, och gälarne å ömse
sidor äro täckta med ett rörligt gällock.
l:sta Ordningen: Taggfcillgö (Acantliopterygii’). Dessa hafva en stark
ryggfena (stundom två sådana bakom hvarandra), hvars strålar äro oledade, ej delade
och ofta hårda och stickande; hos några äro strålarne fria hvar för sig. De ben,
som bilda kanten af öfverkäken, äro rörliga, så att de skilja sig från käken när
munnen öppnas. Hithörande fiskar äro i allmänhet starka, snabba och rofgiriga.
Bland do märkligaste slägtena äro: Makrill, Svärdfisk, Spigg, Knorrhane, Simpa,
Aborre, Fjärsing, Paddfisk, Sjurygg och Sugfisk m. fl.
Makrillslägtet (Scomber) räknar bland sina arter Thonfisfccn (Sc. thynnus),
som blir ända till 5 alnar lång och fangas i mängd uti Medelhafvet. Vanliga
Makrillen (Sc. scombrus) är omkring en half aln lång, och allmän i Nordsjön.
Svärdfisken (Xiphias gladius) har öfverkäken utdragen till ett 3 fot långt
ben i form af en värjklinga, med hvilket han öfVerfaller och dödar ganska stora
Bjödjur. Med svärdet blir han ända till 9 alnar lång, och är mycket stark.
Spiygslägtet eller Staggen (Gasterosteus) har i stället för rygg- och bukfenor
starka och hvassa fristående taggar, hvilka utgöra bans försvarsvapen.
Små-spiggen (Gasterosteus pungitius) har 10 taggar på ryggen, blir knappt 3 tum lång
och träffas allmänt i vattendiken och gölar. Storspiggen (G. aculéatus) har blott
3 ryggtaggar och är äfven allmän. Lotsen (Naucrates ductorj liknar Spiggame,
är en half aln lång; några sådana åtfölja vanligen hvarje Haj, hvilken sjöfarande
tro att de visa vägen (lotsa) till rof; rätta förhållandet är, att de lefva af Hajens
exkrementer.
Knorrhanarne (Trigla) låta höra ett knorrande läte då de upptagas ur vattnet.
Simporna (Cottus) hafva ful skapnad; egentliga Simpan (Cottus qmdricomis)
har på hufvudet 4 skrofliga benknölar; träffas äfven i Vettern.
Till Aborreslägtet (Perca) höra Aborren (P. Jluviatilis) och Gösen (P. lucioperca).
Gersen (Acerina cernua), som allmänt träffas i åar och bäckar, liknar aborrarna.
Fjärsingen (Trachinus draco) finnes vid vår vestra kust; hans taggar gifva
giftiga styng, hvarför han mycket fruktas af fiskarne. — Paddfisken (Lophius
piscatorius) har hufvud som är dubbelt bredare än kroppen, taggigt och
besatt-med köttiga trådar. Han blir 2 alnar lång, och finnes i Nordsjön.
Sjuryggen (Cyclopterus lumpus) har på kroppen 7 rader knölar, hvaraf han
fått namnet. Hans ben äro broskartade och första ryggfenans strålar enkla men
ej stickande. Träffas allmänt vid Sveriges vestra och södra kuster.
Sugfis/cen (Echeneis) har på öfre delen af hufvudet en af flere små skifvor
sammansatt sköld, med hvilken han häftar eller liksom suger sig fast vid större
fiskar, fartyg och dylikt. Troddes fordom kunna hindra skepp i deras lopp.
Bland en stor mängd andra slägten och arter, som tillhöra denna Ordning
och vistas i varma zonens haf, nämnes här blott Klatterfisken (Ambas testudineus),
som är omkring 6 tum lång, och träffas i Ostindien. Denne kan lefva längre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
