Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Passiv um. (Lidande.)
Det är förut nämndt, att perfektum, plusqvam perfektum oeh futurum ej kunna uttryckas med
egna ordformer, utan måste begagna hjelpverber; de båda förstnämnde, förenade under
benämningen supinum, nyttja hofva (har saknat, hade saknat), och det senare brukar skola, (skall sakna).
Att, lika med somliga språkläror, utsätta allt sådant i ett paradigma (öfnings-uppställning)
tillhörande etymologien torde vara minst sagdt onödigt, då här endast är fråga om verbers särskilda
former, oeh olika ords sammansättning till meningar tillhör syntaxen.
Efter första konjugationen böjes ett så stort antal af svenska språkets
verber, att omkring två tredjedelar af alla dem vi ega höra dit. En stor del af
dem kunna igenkännas på slutformen i infinitivus, neml. ska, era, iga, samt la,
na, ra, sa, ta, näst efter annan konsonant, t. ex. vaska, herska, fiska, forska, älska,
önska, handtera, värdera, möblera, beediga, befulhnäktiga, rättfärdiga, ragla, samla, tumla,
gagna, famna, rodna, vandra, lindra, ändra, dansa, helsa, slagta, hösta m, fl.
Alla deponentier konjugeras lika med passivum, hvarvid likväl märkes, att dessa i
participium kunna antaga både aktiv och passiv form, t. ex. afundas—vfundande—afundad. Bland de
till denna konjugation hörande deponentier äro: andas, artas, brottas, dagas, envisas, fattas,
fradgas, frodas, färdas, förifras, galnas, ‘gnabbas, handskas, harmas, högfärdas, högmodas, illfänas,
hoppas, knoppas, lyckas, lättjas, nalkas, skalkas, snålas, stångas, svettas, tokas, vistas, åldras, ängslas,
m. fl. Flit hörande anomaler äro: heta—hette, ligga—låg, lita—let, lefva—lefde, veta—visste.
I ändamål att göra begreppet om verbernas olika ställningar mera tydligt och lättfattligt,
har paradigmat till första konjugationen här ofvanför blifvit mera utförligt framstäldt. Af detta
synes emellertid: l:o att både i indikativus och konjunktivus ingen skilnad finnes mellan de tre
personerna i singularis; 2:o att i pluralis första och tredje personerna äro lika och blott andra
personen har egna former; 3:o att supinum är oförändradt öfverallt, både i singularis och pluralis,
samt 4:o att futurum på alla ställen är lika med infinitivus. Detta allt gäller för både aktivum
och passivum. Som förhållandet är enahanda med alla verber, hvilken konjugation de än må
tillhöra, har man, för att spara utrymme genom undvikande af samma formers upprepande flere
gånger, ansett tillräckligt att för de öfriga endast anföra dem, i hvilka formförändringar kunna
förekomma, och med anledning häraf sammandragit paradigmat så, som härefter följer:
Andra konjugationen. (Ex. verbet Böja.)
klämma, spränga, stänga, bränna, värma, sÖfva,
Bland de hit hörande deponentier äro: blygas, djerfvas, dväljas, höfvas, idas, ledas, minnas,
nännas, rädas, skämmas, sämjas, trifvas, töras, vämjas, yfvas. — Anomaler äro: spörja—sporde,
dölja—dolde, böra—borde, gläda—gladde, tämja—tamde, sälja—sålde m. fl.
De till andra konjugationen hörande verber, som i iuflnit. sluta på da efter vokal, få i imperf.
dde, i sup. dt och i pass. part. dd, dt, t. ex. leda—ledde—ledt—ledd—ledt; samma förhållande
Indikativus. Ix-OYlJUYlkt v ms.
Presens. rmperfekt. Supinum. Futurum. Presens. Imperfekt. Supinum. Futurum.
Jag Saknas. Saknades. Saknats. Saknas. Saknes. Saknades. Saknats. Saknas.
Du Saknas. Saknades. Saknats. Saknas. Saknes. Saknades. Saknats. Saknas.
Han Saknas. Saknades. Saknats. Saknas. Saknes. Saknades. Saknats. Saknas.
Vi Saknas. Saknades. Saknats. Saknas. Saknes. Saknades. Saknats. Saknas.
I Saknens. Saknadens. Saknats. Saknas. Saknens. Saknadens. Saknats. Saknas.
De Saknas. Saknades. Saknats. Saknas. Saknes. Saknades. Saknats. Saknas.
Imperativus. Optativus. Infinitivus. Participium. -
Saknas! Saknes! Saknas. Saknad. Saknadt.
Saknoms! ! Saknens! Sa knadc. Saknades.
Aktivum. Passivuni.
Indikativus. Konjunktivus. Indikativus. Konjunktivus.
Presens. Imperf. Presens. Iinperf. Presens, imperf. Presens. Iinperf.
Sing. Böjer. Böjde. Böje. Böjde. Sing. Böjas. Böjdes. Böjes. Böjdes.
Piur. Böja. Böjde. Böje. Böjde. Plur. Böjas. Böjdes. Böjes. Böjdes.
Böj en. Böjden. Böj en. Böjden. Böjens. Böjdens. Böjens. Böjdens.
Supinum. Infinitivus. Optativus. Supinum. Infinitivus. Optativus.
Böjt. Böja. Böje! Böjts. Böjas. Böjes.
Imperativus. Participium. Imperativus. Participium.
Böj! Böjande. Böjs! Böjd. Böjdt.
Böj om! Böj en! Böjandes. Böjoms! Böjens! Böjde. Böjdes.
Så böjas orden leg a, viga, tigga, o uga, bygga, kyla, fylla, rymma, tala, välja,
Idämma, spränga, stänga bränna, värma, söfva, plöja, glömma, sörja m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
