Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Kejsar Wilhelm nära vår tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
297
träffat, fram med förslag om något liknande. Skulle kejsaren då ha
lyssnat? Ja, kanske mera, än alla de slöa eller hypnotiserade,
viljelösa och ansvarslösa runt omkring honom. Världen har nu fått veta
hans innersta tankar i en liknande situation. Hos kejsaren fanns
inte bara den där härskarmasken och segertron, som han paraderade
med, utan också ett djupt tvivel på hela systemet. Så ungefär förhöll
det sig ju också med hans son kronprinsen, och sådana motsatser
träffar man ofta nog hos människorna, särskilt hos de mera begåvade.
Ehuru ju vår skrift riktar sig mot tendenserna i
kejsar-Wilhelms-systemet, så ha vi knappast sett något, som mera överensstämmer
med tankegången i denna skrift, än kejsarens brev till tsaren i
Ryssland, när rysk-japanska kriget pågick. Genom bolsjevikerna ha dessa
förtroliga brev blivit offentliggjorda. Vi återgiva några rader ur ett
par av dem:
”På en punkt tyckas alla i Europa vara överens som genom en allmän
samstämmighet, att tsaren personligen är ensam ansvarig för kriget — — —.
De säga att de tusentals familjer, som förlorat sina manliga anhöriga under
kriget, eller som under många månader nödgats sakna dem, lägga deras blod
och sina klagomål på fotstegen till tsarens tron. De vidhålla att reservisterna,
som kallats ut att lämna sina hem, göra det med motvilja, emedan de avsky
att kämpa i ett land, vars existens de förut ej kände till, och för en sak,
som för dem var impopulär. De nedtyngas av bekymmer, när de tänka på
hustru och barn, som de lämnat kvar, vilka sakta sjunka ned i fattigdom
och hopplöst elände, och de lägga sin ängslan och sina bekymmer vid dörren
till tsarens palats, önskande att han låtit dem stanna hemma. Men ansvaret
för ett krig är en ytterst allvarlig sak för en härskare, det vet jag personligen,
av vad min avlidne farfar sagt mig.”
”Ditt land har sänt tusen av sina söner till fronten, där de stupat eller
blivit sjuka eller krymplingar för återstoden av sitt liv. Men nu är — som
jag skrev till dig i mitt senaste brev — kriget ytterst impopulärt och folket
ser sina söner och fäder med motvilja, ja, till och med motsträvigt lämna sina
hem för att strida för en sak, som de ej blott icke omfatta, utan avsky. Är
det förenligt med en härskares ansvar att tvinga en nation mot dess förklarade
vilja att sända sina söner att bli dödade i hekatomber blott för hans skull,
endast för hans sätt att uppfatta nationaläran? — Komma inte en gång alla
de tusentals gagnlöst offrades liv och blod att läggas framför härskarens
dörr, och kommer han icke en gång att bli kallad inför Honom, herren och
härskaren över alla konungar, att stå till ansvar för dem, som voro ställda
under hans spira av skaparen, vilken åt honom anförtrodde deras välfärd?
Nationaläran är en god sak i och för sig, men endast i det fall, att hela nationen
själv är besluten att upprätthålla den med alla möjliga medel.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
