- Project Runeberg -  Rationell arbetsledning : Taylor-systemet /
31

(1920) [MARC] [MARC] Author: Frederick Winslow Taylor Translator: Karl Gustaf Wetterlund With: Erik August Forsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det nya systemets principer - Det nya systemet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya metoden. Ännu hava vi icke talat om teorien för tackjärnslast-
ning. Men jag är säker om, att läsaren, innan vi lämna detta exempel,
blir fullt övertygad om, att det finns en teori för tackjärnslastning samt
att denna teori är så svår, att en man som lämpar sig för att handskas
med tackjärn, icke förstår den eller ens kan arbeta efter denna teoris
lagar, om han ej får hjälp av sina överordnade.
År 1878 kom jag till Midvale Steel Company’s maskinverkstad efter
att hava fullgjort mitt lärlingskap som modellsnickare och mekanisk
arbetare. Detta var kort före slutet av den långa depression, som följde
på 1873 års panik, och tiderna voro så dåliga, att det var omöjligt för
mången mekanisk arbetare att få arbete inom sitt yrke. Därför blev
jag tvungen att börja som grovarbetare i stället för mekanisk arbetare.
Till min lycka upptäcktes det, kort efter det jag blivit anställd, att en
av bokhållarna stulit. Det fanns ingen annan att tillgå, och därför fick
jag platsen som bokhållare, enär jag hade bättre skolbildning än de
övriga kamraterna (jag hade nämligen förberett mig för att komma in
vid högskolan). Kort därefter fick jag plats vid en svarv, och enär jag
åstadkom mer arbete än andra arbetare vid samma slags maskin, blev
jag efter några månader underförman på svarveriavdelningen.
Nästan allt arbete på denna verkstad hade sedan åtskilliga år tillbaka
betalats per stycke. Såsom då var brukligt och som ännu är brukligt
i de flesta verkstäder hos oss, sköttes verkstaden i själva verket av
arbetarna och icke av förmännen. Arbetarna hade noga kommit över-
ens om hur fort varje arbete fick göras, och de hade bestämt en viss
hastighet för varje maskin inom verkstaden och bestämt denna till
ungefär en tredjedel av ett ordentligt dagsverke. Varje nykomling
fick genast besked av de gamla arbetarna, huru mycket han fick göra
av varje slags arbete, och om han icke lydde dessa föreskrifter, så
kunde han vara säker att rätt snart bliva bortkörd av kamraterna.
Så snart jag blivit förman, kom den ene efter den andre av arbe-
tarna till mig och sade ungefär så här:
»Hör du, Fred, det var roligt, att du har blivit bas. Du vet, hur
landet ligger, och vi hoppas, att du inte tänker bli någon arbets-dj-1.
Ställer du dig på vår sida, går nog allting bra, men om du tänker
komma med några nyheter, så kan du vara lugn för att du inte blir
gammal här.»
Jag sade dem, att jag nu stode på arbetsledningens sida, och att jag
ämnade göra vad jag kunde för att få ordentliga dagsverken från
svarvarna. Genast utbröt ett krig, visserligen ett fridsamt krig, emedan
mina underordnade voro mina personliga vänner, men i alla fall ett krig,
som med tiden blev mer och mer förbittrat. Jag använde varje me-
— 31 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:53:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rationell/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free