Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XL. På utländsk mark. — Till Paris 1900. — En bestulen inackorderingsfru och en lurad droskkusk. — Till Wien 1904. — En glänsande presskongress med huggsexor och bortstulna ägodelar. — En förfalskning och en resa till Budapest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
duster med pressen; för denna gång var emellertid allt groll
skrinlagt.
Nå, han hade god tid till skriveri, ty matsedeln upptog icke
mindre än fjorton (14) olika rätter, vilka nersköljdes med 8
sorters olika drycker. Som minne av Wien erhöll desslikes
varje dam en visitkortsbok av pressat läder och herrarna ett
förnämligt cigarrfodral av läder med staden Wiens vapen på.
En oförgätlig afton var den, då man gav »Läderlappen» som
galaspektakel på hovoperan. Om vi i Sverige kanske sett
operetten i fråga bättre spelad och sjungen, tilldrog sig den
magnifika utstyrseln samt massorna av medverkande på scenen (helt
visst ett hundratal vid supén i andra akten) allmän förtjusning,
och så — »Donauwellen», dansad av hela operans balettkår.
En upplevelse helt enkelt.
I programmet ingingo en hel del utfärder, som t. ex. resa till
Meck och Pöchlar. Den senare staden hade klätts med
äreportar och jag kan försäkra, att själve kejsar Frans Josef skulle
inte mottagits ståtligare än denna samling pressmän från
världens alla hörn.
Från Pöchlar gjordes en färd utefter Donau till Krems, ett
stycke flodfärd, som i skönhet vida överträffar den
mångbesjungna Rhens naturscenerier.
Men även till Ungern stod det kongressisterna fritt att kvista
i väg, om de så önskade.
— — —
Som särskilt Budapest lekte undertecknad i hågen,
inlämnades alltså en anhållan om två biljetter. När dessa biljetter skulle
lämnas, befanns det att inga biljetter för Emil Norlander
funnos på järnvägsbyrån. Däremot fanns det två biljetter för
en annan kongressist, nämligen den berömde belgiske skalden
Emile Verhaeren. Tjänstemannen föreslog oss lugnt att resa på
V:s biljetter, ity att V. på grund av förnamnet fått våra
biljetter. Jag visade dock på att det ålåg innehavaren att skriva
sitt namn vid mottagandet.
»Nå, så skriv namnet Verhaeren, han har ju skrivit ert!»
Och se jag skrev, kanske icke utan darrning, namnet Emile
Verhaeren samt for till Ungerns glada huvudstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
