Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVI. Restaurangliv i gamla dagar. — Jag beslutar mig för att fly det farliga fosterlandet. — En förfärlig sjöresa. — En nattlig eldsvåda i Berlin. — Vegetabiliska orgier. — Hamnar i en droskkuskfamilj och får det utmärkt. — Tyskt borgerligt söndagsfirande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestät, och nu rullade jag ut på en av de »räligaste»
sjövägar, man kan bjuda oss svenskar på. Gamla »Tjelfvar»
var dessutom lik en valnöt på vattnet, den rullade åt alla håll,
och där jag låg i försalongen, fick jag tidigt hemliga
påminnelser om att jag inte passade i ens så enkelt möblerat rum.
Jag makade mig därför ut i det fria, och det var ju en varm,
vacker natt. Men gud, så det rullade! Jag satte mig i
trappan till försalongen. Det var endast ett par trappsteg, och
på ömse sidor om mig fanns det dörrar till några slags hytter.
Mycket skydd erbjöd platsen alltså inte; jag hade det rykande
havet mitt för mig och jag suckade som man suckar, när
sjösjukan är svår. Plötsligt öppnades dörren till vänster om
mig och mot mig sträcktes ett visst, mycket behändigt käril.
Jag såg en bar kvinnoarm och jag hörde en vänlig röst:
»Tag den här, herrn!»
Vem min välgörarinna var, fick jag aldrig reda på, men
jag har velat berätta händelsen, ty jag vågar räkna handlingen
i fråga som en av de vackraste den ena människan kan göra
den andra.
Ännu med kärilet mellan knäna såg jag äntligen det
efterlängtade Visby badande i morgonsol.
Resan från Visby till Tyskland gick förhållandevis
lyckligare; jag hade fått min midskeppshytt och jag lade mig i
tid. Visserligen föreföll det mig som om jag än stod rakt upp
på fötterna, än balanserande på huvudet, men sömnen tog
lycklig överhand och jag vaknade först när båten skrapade
mot kajen i Stettin.
Vi voro tre i sällskap, som styrde mot Berlin. Ett par lärare
vid Norra latin skulle genom Tyskland på stipendieresa,
närmast foro de nu till Sachsen, och i Berlin, på Stettiner
Bahnhof, togo vi farväl av varandra. Jag stod ensam ... Ensam
för första gången i mitt liv och på främmande jord. Stod
där med några stackars sedlar på fickan och skulle bli borta
minst ett år ... Barmhärtige, jag greps ,med en gång av en
förfärlig ångest. Vad hade jag stökat till? Vad skulle det
bli av mig? Därborta i gathörnet vinkade två landsmän sitt
vänliga farväl. Två så kolossalt lyckliga människor. Pengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
