Rännstensungar och storborgare / 79 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XI. En hel gata försvunnen. — Vi pojkar bilda en egen brandkår. — Andra pojkstreck. — Jag ser den första revyen här i livet. — Ett farligt frö som såddes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en underlig egendom, till en del bestående av stenhus, åt gård
och gata, men desslikes av ett trähus åt gatan. In på gården
i 12:an hade Gernandtska firman ett stort pappersmagasin, och
det var sannerligen ett arbete att kunna alldeles på toppen av
den branta backen få en häst och kärra in genom porten när
det gällde hämta pappersbuntarna. Nedanför 12:an låg åter

Lutternsgatan, sedd från Norrlandsgatan. (Etsning av E. Ekroth.)

ett litet trähus med trädgård. I det huset fanns det en
stackars sinnesslö pojke vid pass 16 år, som hela dagen satt vid
fönstret och lekte med karameller eller andra gotter. När vi
pojkar stannade och betraktade hans avundsvärda så kallade
jobb, räckte han alltid ut tungan åt oss, vilket självfallet togs
som en utmaning, och så räckte vi i vår tur ut tungan åt
honom. Det var inte vackert att se, men det var ett självförsvar.
Någon gjorde oss slutligen uppmärksam på det opassande i
vårt beteende och så småningom blevo vi vänner med den
stackars ynglingen, en vänskap som hade det goda med sig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>