Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [5]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man vid undersökningen av Ingjaldshögen efter
att ha grävt sig ned till två meters djup stötte på
ett litet hål och ur det kom en blind ödla.
Raimundus Lullus berättar att enligt Demokritos’
(alexandrinern) Physica et Mystica onda
människors själar stundom kunna materialisera sig till
grodor och ödlor. Men var Ingjald en ond
människa? Han var kanske bara en modern
politiker av sin tid. Låt oss emellertid inte komma in
på det ämnet! Låt oss glömma politiken och i
stället ta ner några gamla böcker — ty så gjorde
vi efter lunchen — och studera de olika
versionerna av Ingjalds historia. Men alla äro lika
varandra nästan som bär, ty alla ha Snorre till
upphov och Snorre i sin ordning hade väl föga mer
än skalden Thjodolf av Hvines ynglingatal till
källa. Varken Johannes Magnus i Gothorum
Sveonumque Historia, Messenius i sin Scondia
Illustrata, Strängnäsbiskopen Paulinus Gothus i sin
Norlandz Chrönika eller Ericus Olai i Historia
Suecorum Gothorumque bjuda på något nytt.
Men även om vi icke finna det vi söka — vilket
obeskrivligt behag är det icke att handskas med
böcker! Att dyka ned i dem, att lukta i dem! Och
här på Ränningehus finns den största enskilda
samling Suecana, som existerar + mycket annat.
Historiens ande drar genom rummen. De gamla
porträtten tala sitt stumma språk, de gamla
sekretärerna, borden, stolarna, allt. Mattan som vi just
nu gå på är en present av Louis XV till Gustav
III och i soffan där borta har den icke alldeles
obekante unge generalen Jean Baptiste Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
