- Project Runeberg -  Ur svenska historien /
97

(1915) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2 SVANTE STENSSON STURE



undan. Och konungen syntes vara tillfreds med det jag
sade. Och jag begärde sedan att få draga till Stockholm
för att förskaffa mig nya kläder, eftersom mina kläder i
kriget blivit fast förslitna. Och konungen tillstadde mig
det. Men dagen efter det att jag kommit hit till
Stockholm, kom också konungen dragande från Svartsjö. Han
har ingen gång sänt bud efter mig, men Göran Persson
är hos honom varje dag, och det ryktas att konungen
är mig åter gramse.

Märta (bittert). Detta är då lönen för den som strider för
kung Erik; konungen blir honom gramse och ger honom
onda ord.

Sten. Ja, Nils är icke den ende. Också Per Brahe och
Ake Bengtsson Färla äro i ogunst, därför att de ej
mäktat taga Bohus från dansken. Och sammalunda
Nils Boje.

Märta. Ja, och hur var det väl, när du var satt till
styresman i Livland, Svante? Du blev ock anklagad av
konungen.

Svante. Men den gången hade nog konungen någon rätt.
Det var ett svårt värv, och jag mäktade det icke riktigt.

Märta (otåligt). Det vet jag väl, att du är alltför vek till
att befalla. Men Vasarna ha dock icke haft en trognare
undersåte.

STEN. Det vore väl icke så svårt att göra kung Erik till
lags, om icke Göran Persson alltid sådde ont i hans
sinne.

MÄRTA. Den skälmen Göran Persson hatar alla Sveriges
ädla ätter, därför att han själv är en vanbörding. Och
kung Erik hatar oss, därför att vi äro hertig Johans
fränder.

Svante. Det gör mig mycken oro, detta som Nils skriver:
att kungen är honom gramse. När han mötte konungen
i Vadstena, var denne honom likväl nådig.

Sten. Vet du dock, Svante, vad konungen i Vadstena
begärde av honom?

7 — 1Ö1063. Roos, V)’svenska historien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsvhist/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free