Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rippachåns stränder äro omgivna av sumpmarker;
det var sålunda i alla händelser ett besvärligt pass,
i synnerhet för kanonerna. Efter en stunds häftig strid
måste väl Isolani och hans folk giva vika. Men så
länge hade de dock hejdat svenskarna, att solen stod
vid sin nedgång då dessas hela här hunnit över ån.
Och ännu var det drygt en mil till Lutzen.
Gustav Adolf sammankallade sina generaler och
höll krigsråd. Skulle man följande dag göra anfallet,
eller skulle man uppgiva planen?
General Kniephausen rådde till det senare.
— Då vi genom flera hinder, sade han, blivit
uppehållna, så att vi ej kunna komma över fienden
oförberedd, tyckes det mig bättre att bida, tills vi lyckats
förena oss med de sachsiska och luneburgiska
arméerna.
Men hertig Bernhard var av motsatt mening. Han
röstade för framryckning och anfall.
Konungen sade: — Om vi nu icke begagna oss av
detta tillfälle, då lägger sig Wallenstein i Leipzig,
därifrån vi sedan icke lära kunna utdriva honom.
Så varder han därifrån utsändande trupper till att
förhärja landet, söker väl ock erövra städer och fästen
samt besätta de broar och vad som vid floden Elbe
finnas. Och då våra trupper äro vida färre än hans
och Wallenstein en mera förträfflig fältherre än gamle
Tilly, så tyckes mig föga utsikt vara att en annan
gång kunna besegra honom. Men jag har lovat
kurfursten att, såvitt jag förmår, skydda hans land, och
änskönt han icke i allo så tett sig emot mig som
han borde, så vill jag dock som en ärlig herre hålla
mitt löfte. Och ännu ett annat skäl må här utsägas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
