Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Eders kunglig majestät, det är icke enligt skick
och bruk för så höga herrskaper att mötas ute på
torget och hälsa på varandra i allt folkets åsyn.
— Vad bryr det mig väl, vad som är hovens skick
och bruk, ropade drottningen. Skall jag väl sitta här
såsom en fånge, medan mitt hjärta ilar emot min
make?
Och hon skyndade ut, följd av sina fruntimmer, och
hastade till stadens stora torg.
Se, i detsamma kom konungen ridande, följd av
hövdingar och drabanter.
Hastigt sprang han av hästen, så snart han
varsnade sin gemål. Han slöt henne i sina armar och förde
henne in i det hus, där hon hade sin bostad.
Drottningen var full av glädje och talade om huru
lycklig hon var över att återse sin make. Men Gustav
Adolf tycktes trött och tankfull.
Tidigt morgonen därpå voro stadens rådsherrar
kallade till konungen. Och han höll ett tal till dem och
bad dem att värna och taga vård om hans drottning,
ifall honom själv något dödligt hände.
— I veten, gode herrar, sade han, att allting är
underkastat växlande skiften, framför allt kriget, detta
människorna för deras ondska av Gud ådömda
plågoris. Snart nog kan också jag träffas av olyckan,
måhända av döden. Om detta skulle vara Herrens
vilja, så bevisen min älskade maka samma trohet och
tillgivenhet som I alltid mot mig haven ådagalagt.
Där utanför å gatan hördes nu bullret av
krigshären, som redan var på marsch ut ur staden: där
hördes rasslet av harnesk och pikar, det dånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
