Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höghet må lämna mig och mina trupper inträde i
staden och lovar heligt, att invånarna alldeles icke
skola av mina soldater oroas.
Hertig Bogislav suckade och såg bekymrad ut. Så
sade han:
— Jag hoppas eders majestät icke tager illa upp,
att jag först rådslår med mina rådsherrar.
Och han steg ur sin bärstol och gick avsides tillika
med sina rådsherrar och talade med dem. Så kom
han tillbaka. Och nu såg han morskare ut.
— Min plikt emot kejsaren — förkunnade han —
och mot tyska riket hindrar mig att bifalla eders
majestäts förslag. Därför ber jag eders majestät att
helst lämna landet eller att åtminstone skona Stettin
och unna denna stad den neutralitet, som de
kejserliga å sin sida utlovat.
Konungen svarade: — Jag känner väl till, hurudan
de kejserligas neutralitet varit beskaffad: de hava
plundrat edert land och sökt genom överrumpling
intaga Stettin, ehuru de däri misslyckats. För mig
hoppas jag det skall gå bättre. Dessä äro goda nycklar
till att låsa upp stadsportar.
Och härvid pekade konungen på sina kanoner.
— Ack, ack, suckade hertigen, skall nu jag, gamle
man, genom att villfara eders majestäts önskan, bliva,
driven i landsflykt av kejsaren och törhända se mina
förfäders gamla slott bränt till aska!
Konungen svarade: — Stralsund har jag med Guds
hjälp beskyddat; Rugen, Usedom och Wollin har jag
redan erövrat; jag tänker jag skall ock kunna
försvara eders höghets rike emot kejsarens här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
