Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LALLIA.
Midt emot Biskra, på andra sidan den uttorkade
flodbädden, ligger den lilla oasen Lallia. Den är inte
större än att man godt kan gå rundt omkring den
på tjugu minuter.
En afton, då vi varit utåt öknen och gingo hem
förbi Lallia, trädde ett par gossar fram ur dess
palmskog och följde med oss. Vi frågade dem om deras
namn; den ene, en vänligt leende pys, som hälsade
oss på arabiskt sätt genom att taga oss i hand och
sedan kyssa sin egen högra tumme, hette Said ben
Noë; den andre, som hette Abd-el-Kader ben
Mohammed, var en sällsynt vacker gosse med ädel profil och
ögon som ett par stora mörka juveler.
Abd-el-Kader var inte mer än 12 år gammal, men
han var en mycket stolt liten herre, som starkt höll
på sin värdighet. Med mycken själfkänsla upplyste
han oss strax om att Said, fastän blott ett år yngre
än han, var hans brorson, att han själf, till följd af
sin faders död, var sin familjs hufvud och att han
ägde en lund med dadelpalmer. Så drog han fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
