Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det gröna gräset 157
Och han log emot mig gladt och särdeles
hjärtligt. Jag begrep till min förtret, att han tog min fråga
som en uppmuntrande antydan, att jag gärna ville
göra hans bekantskap. Och han dröjde ej med att i sin
tur fråga mig, hvad jag hette.
Jag ansåg mig ej kunna undandraga mig att ge
ett svar, men jag gaf det just inte med någon
älskvärd min. Han lät sig icke bekomma utan fortsatte:
— Hvar bor du?
— På Håtel des Zibans.
— Med din man?
— Nej.
— Ar du där ensam?
— Nej, med vänner.
— Hvad för vänner? Är det män?
— Nej, sade jag med stort eftertryck. Det är
damer.
— Men hvar är då din man?
— Jag har ingen man.
— O, utbrast Abdallah och såg högst förvånad ut.
Det är svårt för araber att fatta, huru européerna
kunna tillåta sina kvinnor att gå ut ensamma, men i
synnerhet finna de det oerhördt, om det är en ogift
kvinna.
Abdallah satt och funderade en stund. Därpå
visade han alla sina hvita tänder i ett leende, som
tydligen var afsedt att vara bedårande, och frågade med
mild röst:
— Får jag komma och hälsa på dig på hotellet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
