Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
skulle kunnat tro han fått guldet själf, och han såg på
oss med triumferande uppsyn, som om han velat säga:
Nå, gratulera mig då!
— Mannen blef glad, fortsatte han. — Men han
tänkte strax: Hur skall jag kunna dölja detta för min
hustru ? Ty denne man hade icke förtroende för sin
hustru. Han tog hem guldet, men nämnde intet därom
utan lade ned det i en påse med kli.
Så var det en dag som mannen var ute. En karl,
som köpte upp kli, kom vandrande genom byn.
— Hvem vill sälja kli? ropade han. — Hvem vill
sälja kli?
Hustrun skyndade fram till dörren.
— Jag har kli att sälja, sade hon. Och hon sålde
strax påsen med kli. Då mannen kom hem, sade hon
glad: — Jag har förtjänat pengar, jag har sålt allt
vårt kli.
Mannen blef ursinnig, han slog sig för pannan, han
ref sönder sina kläder, han ville slå ihjäl sin hustru, så
att hon började skrika högt. Grannarne kommo
rusande, de trodde att mannen blifvit tokig, och de brände
honom i pannan med glödande järn.
— Araberna göra så med dem, som äro tokiga, sade
Mohammed förklarande; de bränna dem med glödande
järn i pannan, för att galenskapen skall gå ur dem.
Ett par månader senare var mannen åter ute i
skogen och högg ved. Då kom än en gång den stora
fågeln flygande.
— Går du här än och hugger ved ? sade fågeln. —
Du är ju rik nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
