Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKRA
19
Biskra, får hon vara beredd på att araber komma
fram och förklara, att de hålla på att dö af kärlek
till henne. Har hon varit i Biskra någon tid, så tar
hon det lugnt och vet, att hon inte behöfver bli ond
och rädd och rusa hem och besluta att aldrig mer
gå ut ensam. Ty hon vet, att hon i alla händelser ej
behöfver befara någon handgriplig närgångenhet.
Araberna ha en hälsosam respekt för den franska rättvisan,
och den lägger inte fingrarna emellan, när det gäller
att bestraffa infödingar, som ofreda européer.
Men naturligtvis är det för en dam ej skäl att
gå ut ensam, sedan det blifvit mörkt. Och inte heller
är det rådligt att, när en arab föreslår en att komma
och se på hans hus, ensam följa med honom, såvida
man inte känner väl till honom. —
Det händer ibland, när man ströfvar omkring i
gamla Biskra, att man kommer till en liten fattig,
enkel moské, inte ens hvitrappad, hvars dörr står
vidöppen, hvars inre ej är större än ett litet boningsrum
och där en enda torr palmstam som pelare uppbär det
gråa taket; går man då uppför trappan, så råkar man
uppe på taket, ifall det händelsevis är en fredag, midt
i en skola: ett halft dussin ynglingar sitta hopkrupna
kring en lärare, föga äldre än de, och rabbla upp
stycken ur koranen och anstränga sig för att se likgiltiga
ut och inte titta på de främlingar, som så oförmodadt
dyka upp midt i lektionen.
Nära torget ligger nya Biskras enda moské med
sin höga, hvita minaret. Vi stodo en dag — det var
en af de första dagarna jag var i Biskra — utanför dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
