Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuarien reser sig tvärt och talar hårdt
och dämpadt.
— Skall detta betyda att det är slut mellan
oss? Ja, låt gå! Men för Mannes skull ber
jag dig i alla fall uppträda som om ingenting
händt, åtminstone i kväll.
Fru Vide stirrar på honom ondskefullt, färdig
att brista i gråt.
— Du tråkar dig hos oss, säg det bara, du
tråkar dig, fastän du spelar rolig.
Aktuarien, med kylig skärpa:
— Jag roar mig inte mer, det är sant. Och
vet du, jag tycker det är synd om Manne.
Fru Vide. Å, tackar så mycket, det är
en finkänslighet, som kommer lika sent som
öfverraskande. Men som är särdeles användbar,
när det gäller att skaka dig fri från mig!
(Hon sätter sig på en liten puflf och
aktuarien sjunker tillbaka i soffan.) Det går
förresten ingen nöd på Manne, kan jag
anförtro dig!
Aktuarien. Han är så frikostig mot mig,
så gästfri, att det pinar mig att ta mer ifrån
honom än det han frivilligt ger mig.
Fru Vide. Du tänker på hans viner och
cigarrer — ja du har rätt — det han bjuder
på är godt. (Går bort till honom, lutar hela
framsidan af sin kropp mot hans, i det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
