Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stirrar på henne med ögon, sorgligt våta som
ostron, brutna i djupa skalet.
— Ack, hennes nåd, vi har mistat mycket,
mycket i Klas-Abraham, båda två, det ser jag
på hennes nåds sorg–––-Men så är det med
människan. Våra lefnadsdagar stupar–––-
Friherrinnan kastar i smyg ett pröfvande
ögonkast på den nedböjda gästen, snyftar till
ett slag och säger, utan skymt af
öfverrask-ning:
— Hade ni känt honom länge?
Alvine. Ja, ända sen hennes nåd fick den
där förfärliga gikten i fötterna.
Friherrinnan. Kom han ofta?
Alvine. Ofta — ja, han bodde hos migl
Friherrinnan. Bodde han hos er, säger ni?
Alvine. Ja, det vill säga, sina måltider
tog han ju nog hemma eller nån annanstans,
men förresten var vi då samman jämt. Först
kom han springande oiji morgonen, när han
varit och rakat sig och satt då i min gungstol
och läste slut på Dagbladet. Så försvann han
en stund för att gå hem och äta frukost, och
sen kom han igen vid tvåtiden samman med
amiralen eller också ensam. Var vi tre, spelade
vi tolfva till klockan fyra ungefär. Sen gick de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
