- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
253

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Nöd och brist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

men så kort b ennes frånvaro än varit, är det någonting
att säga derom.

Den väg miss Lester beträdde för att komma till
målet för sin vandring var temligen ödslig: betesmarker
på högra sidan om densamma, den mörka skogen på den
venstra. Genom skogen ledde en genväg fram till miss
Bordillions hus; denna beslöt hon sig för att taga. Det
var ej mörkt ännu, annars hade hon valt den öppna
vägen; men för personer som äro födda och uppfostrade på
landet är fruktan nästan obekant.

Icke destomindre kände hon sig obehagligt stämd då
hon vandrade genom den mörka skogen. Blåsten hindrade
nu ej hennes framskridande, men den pep och hven öfver
hennes hufvud och tycktes skaka träden till rötterna.

Plötsligt såg hon en karl framträda från ett tätbeväxt
ställe i skogen och hon blef rysligt skrämd. Nästa
ögonblick brast hon likväl ut i ett skratt. Det var endast
hennes bror. En lång och mycket smärt man om
tjugofyra års ålder, med samma fina vackra ansigte som han
haft såsom gosse, mörka blå ögon, långa ögonhår, och
mörka lockar. Men gossens öppna glädtiga väsen hade
ef-terträdts af en liknöjdhet som gränsade till apati.

— Huru dåraktig jag är! utropade Maria. Ni
skrämde mig riktigt, Wilfred.

— Jag hade ej för afsigt att skrämma er. Hvem
kunde tänka att ni skulle vara ute en sådan qväll ?

— Det är ej qväll ännu. Jag ämnar mig till
Margaret och valde denna väg emedan den är mera skyddad
för stormen. Jag kunde knappt hålla mig uppe på öppna
vägen.

Han gick vid hennes sida. Maria visade ett visst
tvång och kastade en förstulen blick åt den bössa han
höll i handen för att förvissa sig om att det verkligen
var en sådan.

— Är det er bössa Wilfred ? frågade hon slutligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free