Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fallet från klippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
vägen mot Danesheld skulle nästan omedelbarligen möta
nästa kustvakt, enär gränspunkten för deras
patrullerings-områden icke var långt aflägsen. Tvenne obestämda idéer
föresväfvade Mitchel och bestämde honom att gå den
senare vägen; den ena att det skulle vara förskräckligt
hemskt att gå ensam uppför trapporna och vidare till
slottet, och den andra var att han kunde medföra tillbaka sin
kamrat, den andre kustvakten, och att de båda gemensamt
skulle kunna bära kapten Danes kropp undan det stigande
hafvet.
Stående i beklaglig rådvillhet, alldeles förvirrad,
lutade sig Mitchel öfver kapten Dane. Hans ansigte hade
icke blifvit skadadt i fallet. Han strök håret från den
kalla pannan, han tog upp en af händerna för att känna
efter pulsen, men darrande som han var släppte han
handen, och den föll tungt tillbaka till marken. Mitchels
förskräckelse återvände med fördubblad kraft, och mannen,
som nu knappt visste hvad han gjorde, vände tillbaka med
halsbrytande snabbhet, medan hans hjerta vildt bultade
mot hans sidor. Man behöfver ej fråga hvilken väg han
tog. I vissa ögonblick gifver förståndet vika för
impulsen. Mitchels steg vände sig mot Danesheld under det
han ansträngde sina ögon för att uppfånga den välkomna
synen af kamraten.
Men han mötte honom ej. Huruvida mannen ej brytt
sig om att gå sin vakt fullt ut, hvilket var det troligaste,
och aflägsnat sig för tidigt, eller, såsom han sedermera
förklarade, han satt på en trädstam, till en del skyddad
af klipporna, betraktande en "misstänkt båt," blef aldrig
fullkomligt uppdagadt. Visst är att de båda männen icke
möttes eller sågo hvarandra, och att Mitchel sprang vidare
mot Danesheld, allt under det hans hjerta bultade hårdare
och emellanåt tvingade honom att stanna på ett sätt som
han icke tyckte om och icke förstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
