Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVINNAN OCH YRKESUNDERVISNINGEN. 361
ker, oviss ära, förlora sitt hjertas mest värclerika
egenskaper? Faran är stor, verklig. För att skydda sig
deremot återstår henne ett enda medel: att aldrig betrakta
konsten såsom en lifsuppgift, utan endast såsom en
tillfällighet, en prydnad i lifvet; att tala ut när man bör det,
att tiga när så fordras, att kunna offra allt, till och med
författarerykte, för de förbindelser man har såsom dotter,
maka och moder, att ständigt kunna säga sig sjelf, att
ett godt hjerta ar mera värdt än snillrika tankar, att
hängifvenhet är mer än fåfäng ära, att kunskap ännu icke är
allt, att lysa är utan värde och att qvinnans hela bestämmelse
innefattas i det enda ordet: älska! Till detta pris, men
också endast till detta pris, skall qvinnan kunna vara
författarinna utan att derföre upphöra att vara qvinna, och
verlden skall icke kunna bryta stafven öfver en
sysselsättning som skall utvidga den offentliga tankens område,
utan att det sker på det husliga lifvets bekostnad.
Återstår undervisningen ’). Hvad detta kall beträffar,
tillhör det qvinnan rättmätigt både genom hennes anlag
dertill och såsom ett eröfradt. Detta karakteristiska och
hänförande faktum förtjenar vår särskilda uppmärksamhet. Våra
mormödrar kunde icke läsa; okunnigheten var en särskild
utmärkelse bland adelns damer, en nödvändighet bland
den fattiga klassens qvinnor. Likväl hände det sig ätten
ung flicka i Italien och en ung enka i Frankrike nästan
samtidigt uppgjorde förslag att uppfostra unga flickor till
lärarinnor 2). Detta var ingenting mindre än en
revolution; och, sällsamt nog, insågo de, som vållade den,
fullkomligen detta: »Man måste», sade de, »genom den oskyldiga
ungdomen uppfriska denna förderfvade verld; de unga
skola förbättra sina anhöriga, deras anhöriga skola
förbättra sin omgifning och härigenom skall upplysning allt
vidare spridas.» Ny till sitt mål, blef denna stiftelse det
’) Bland de skriftställare, som mest hafva spridt ljus öfver denna fråga,
må vi anföra hrr Plée, Jourdan och Souvestre, hvilkas artiklar i le Steele.
och V Opinion nationelle vunnit rättvis uppmärksamhet.
2) Chronique des Ursulines, t. I, kap. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
