- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
326

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

QVINNAN.

till och med öfverdriften, utgör dess rika och naturliga
område; hvad den söker i menniskohjertat, är
framförallt det hemlighetsfulla. Den lefver isynnerhet genom
analysen. Också tveka vi icke att bland den husliga
episka poesiens mästerstycken inskrifva la princesse de
Cléves, Corinne, Adéle de Sénange, Mauprat.

Qvinnan är vår lärare, och måste så vara det, inom
causeriet och brefstilen. Hvad utvecklas egentligen för
oss genom bref och samtal? En improvisation, en
improvisation af känslor lika mycket som af ord.
Sensationen framkallar ordet, ordet i sin ordning framkallar
sensationen; ju mera tanken är oförberedd hos den talande,
ju mera den åhörande har att underförstå, desto pikantare
förefaller oss causeriet. Och då åtbörden, blicken, accenten
komma språket till hjelp, höja sig alla dessa små, lätta
tanke-verldar i luften, likt såpbubblor, skiftande i otaliga färger
men oåtkomliga, försvinnande när man rör dem,
återför-ny ande sig så snart man blåser på dem. Detta snille är
qvinnan synnerligast egendomligt.

Efter den skapande konstnären kommer den tolkande
konstnären. Såväl för skådespelare som sångare, fordras
i främsta rummet förmågan att i detalj kunna observera,
böjlighet i rösten, så att den lämpar sig efter alla
tankens rörelser, och framförallt denna skiftande, brinnande
emottaglighet för intryck, som till en otrolig grad
mångdubblar själsrörelserna och de yttre tecken som äro
ämnade att åskådliggöra dem. Också är qvinnan af
naturen vida mer skådespelerska än mannen är skådespelare.
Erfarenheten visar oss att alla stora sångerskor redan
vid tjugu års ålder uppnått höjden af talang, det vill
säga, efter ungefår fyra års studier; en stor sångare
behöfver vanligtvis åtta år. Vi hafva något hvar sett en
fulländad skådespelerska vid ännu knappast fyllda tio år,
och det var qvinnokönet förbehållet att framalstra den
underbara uppenbarelse, vi ännu i dag beundra, en ung
flicka ’), som inom några månader, och så att säga inför

’) Rachel, som lefde ännu då detta nedskrefs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free