Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ÄLSKAKIOTAN.
det förflutna, från hvilken det närvarande drager sig
undan med ett slags blygsel och fruktan. Eller är han
måhända snarare att förlikna vid en landsflykting, hvars
dagar visserligen framflyta inom hans fädernesland hvad
området beträffar, men som dock andas förflutna tiders luft.
Mot medlet af femtonde århundradet uppstod i
Frankrike en strid emellan den olika dyrkan man egnade
qvinnan. På ena hållet framträdde den för anständigheten
sårande, satiriska Roman de la Bose samt Guillaume
Alexis och hans Blason des amour’s; på det andra, en
renhjertad, ung och skön qvinna, snillrik, poetisk och
vetenskapligt bildad, Christine de Pisan l). Såsom alltid
ser man här kärleken till fäderneslandet och den
platoniska kärleken herrska inom samma bröst. Midt under
de borgerliga krigens fasor under Carl VLs regering
skrifver Christine sina af tårar fuktade bref till Isabella,
till hertigen af Burgund, till hertigen af Berri; ropande
till dem såsom Petrarca: Fred! fred! fred! Allt det franska
blod hon ser flyta framkallar smärtans skri från hennes
läppar såsom vore det hennes eget blod som flöte. Då
Jeanne d’Arc framträder, utträder Christine från klostret,
der hon hade sökt sig en tillflyktsort för sina återstående
dagar, hon utgår derifrån för att sjunga tacksamhetens
offentliga lofsång åt den befriande hjeltinnan; och under
det att den låga Venus Pandämos’ prestinna, Isabeau,
råder vid Frankrikes ödeläggelse, pånyttfödes Frankrike,
räddas det och lofsjunges af den kyska, renhjertade enkan
och den blygsamma jungfrun, af Christine de Pisan och
Jeanne d’Arc.
Under Henrik IV:s regering fick Christine en adel
arftagarinna i den ryktbara afkomlingen af familjen Pisani.
’) Christine de Pisan’s lif och hennes arbeten skulle förtjena en
noggrannare skärskådning, om vårt ämne tilläte oss detta. Hennes bok Les TroU
Vertus, la Cité des dames, hennes åtta bref emot le Roman de la Rote,
hennes skaldestycken, äro allesamman protester till förmån för den idealiska
kärleken. Ännu aldrig har qvinnan haft en värdigare försvarare än henne,
ett värdigare efterdöme att följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
