- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
121

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄLSKARINNAN.

121

af marmor och kropp af lågor, med fräck panna och
enfaldigt högmod, med ett ord skökan. Deras poemer
uppfyllas endast af förnedrade namn, af köpslagna
ömhetsbetygelser, och Tibullus har uti sin fjerde elegi med en
sublim kraft skildrat den sällsamma och vilda hänryckning
som störtade de unga romrarne i en förhärjande och
sjuklig sinnlighet. Tillbakavisad af hetären Nemesis,
derför att han icke egde mera guld att offra åt henne,
utropar han: »O! för att icke nödgas utstå hvad jag lider,
skulle jag samtycka att förvandlas till en sten på ett
snöbetäckt berg, en klippa mot hvilken oceanen ständigt
skulle slå sina förhärjande, skeppuppslukande vågor.
Dagen är mig bitter, natten ännu bittrare; hvarje
ögonblick af mitt lif är genomdränkt med bitter galla. Hvad
gagna mig väl Apollons ingifvelser? Nemesis fordrar sin
betalning, och hennes hand blir sqsom en djup grop, på
det att hon må kunna hålla mera pengar i den.
Öfvergifven mig hellre, sånggudinnor, om I icke kunnen gagna
min kärlek, icke dyrkar jag er för att kunna sjunga om
stjernornas omstörtningar, jag vill blott att mina verser
måtte förskaffa mig tillträde till min herrskarinna. Guld
är hvad jag fordrar, och hvad jag måste lyckas förvärfva,
om också medelst brott och mord, för att icke sjelf liksom
en döende ligga i själtåget utanför en för mig tillstängd
dörr. Jag skall störta ut, jag skall nedrycka pffergåfvorna,
som man till gudarnes ära upphängt i templen, och jag
vill börja med Venus’ tempel. O, samma skapande makt
som gaf skönhet åt en rofgirig qvinna har gjort kärleken
till en nedrig gudom!»1) Hvilket förbannelsens skri ligger
icke uti detta kärlekens ångestrop! Hvilken förbannelse
innebär icke denna hymn! Qvinnans välde framstår der
oändligt och förbannadt såsom det ondas rike. Kärleken
är ännu blott en oundgänglig olycka. Det fordrades en

’) Elegi IV, bok. 2. De som äro hemmastadde med de latinska
skalderna veta väl att denna blandning af förakt och dyrkan för qvinnan
genomgår alla deras elegier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free