Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
DE SLA VI SKA Q VINN O R NA.
i sakens natur, att denna fädernas maktfullkomlighet ofta måste vara af
den menligaste inverkan på barnens lycka; mången folkvisa vet också
att förtälja en sorglig historia om dylika tvångsföreningar, mot hvilka
de dermed hotade å sin sida tillgripa utomordentliga åtgärder. Den
mest omtyckta af dessa är enleveringen, i Serbien underkastad den
inskränkning, att de älskande fly, ej till obekant ort, utan till älskarens
boning, hvilket steg vanligen leder till deras erkännande i egenskap af
ett äkta par. Emellertid häftar dock alltid vid dylika förbindelser en
fläck, hvilkens anledning vältaligt nog uttryckes i folkvisans vers:
"Ve den mö, som sjelf till handling griper!
Det, som värde liar, ej kommer sjelfmantV
De sedvanliga bröllopsbruken hafva ingenting af framstående
intresse. Till sjelfva bröllopet sluter sig en officiell ceremoni, om hvilken
Kanitz berättar följande: "Morgonen efter bröllopsdagen företager den
nygifta makan (mlada) tillika med sina ungdomsväninnor en högtidlig
vandring till källan eller brunnen, för att der hemta vatten. Den
hufvud-prydnad, hon vid detta tillfälle bär, är märklig nog och utgöres af en
ofantlig, hästskoformig krans af papp, som bäres vertikalt öfver hjessan
och fästes med band under hakan; den betäckes af stora rosor,
sammansatta af silfvermynt, af naturliga och konstgjorda blommor samt
påfågelfjädrar." Vanligtvis bäres samma prydnad af den unga hustrun viel
alla högtidliga tillfällen, ända tills hon blifvit moder.
Trots den ofria ställning, hon inom familjen intager, är serbiskan
i allmänhet en hjerteglad varelse. Framför allt älskar hon sången, och
det ehuruväl folkets visor ingalunda äro af det muntrande slaget.
De, hvilka uteslutande sjungas af qvinnor, äro de så kallade bröllops-,
page- och drottningvisorna, allesammans af verldsligt innehåll och till
stor del genomklingade af hedniska reminiscenser. Det sistnämnda
gäller i synnerhet drottningvisorna, sjungna till de gammalslaviska
äktenskaps- och kärleksgudinnornas (Lei och Polel) ära; de flickor, hvilka
utföra dem, skänka dervid hvarje familjens medlem en blomsterbukett..
Förutom dessa urgamla finnas äfven nyare visor, hvilka till ämne hafva
kärleken, det husliga och familjelifvet, med mera dylikt. Äfven här
utgöres grundtonen af en djup känslans vekhet, och till och med der
stoffet utgöres af svikna förhoppningar eller gäckad kärlek, dämpar den
sorgsna stämningen hvarje lidelsefullt utbrott af klagan eller
hämndlystnad. Det vill till följd af allt detta tyckas, som skulle de forskare i
den serbiska folkpoesien hafva rätt, hvilka påstå, såsom exempelvis den
framstående Talvj, att den serbiska ungdommens dagliga lif är formligen
mättadt med säng och poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
