Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S YDÖ S TRÅ EUROPA. 4Q±
fasta och orubbliga. Albanesernas språk kan ej liknas viel något af de
lefvande idiomen, och dess karaktär bidrager väsentligen till det
erkännande, de förvärfvat, såsom ett från urminnes tid för sig bestående,
på den illyriska halfön infödt folk. Trots denna sin höga ålder, stå
albaneserna än i dag på den inom europeiskt område lägsta
förekommande kulturgrad. Alla civilisationens medel och resultat hafva hittilldags
för dem befunnits obegripliga eller öfverflödiga; de känna inga lagar,
blott traditioner, och ingen stat, blott den urgamla stamindelningen.
Lika litet förstå de sig på rätt och orätt i vår mening och kunna i
detta afseende ej jämnföras ens med osmanerna; tillåtet är, enligt deras
åsigt, allt, hvarifrån ingen med fysiska medel kan hindra dem.
Härigenom låter förklara sig, att näfrätt och blodshämnd i Albanien intagit
såväl de allmänna, som de för krigföringen gällande lagarnas ställe.
Allt sammanlagdt, är albanesen — såsom G. von Gyurkovics säger —
"herde, krigsman och röfvare"; jordbruk bedrifver han blott till husbehof.
Ett på detta sätt artadt samhälle har naturligtvis äfven i socialt
afseende ej annat, än nedslående förhållanden att framvisa. Albanesernas
familjelif företer i sjelfva verket sidor, hvilka knappast på de mera hyfsade
områdena inom Asien och Afrika skulle vara på sitt ställe och allra
minst äro det i Europa. Qvinnorna befinna sig i sedligt afseende så
lågt, att deras i sanning om slafvinnors erinrande ställning förekommer
dem såsom den naturligaste i verlden; ett mildare behandlingssätt skulle
af dem helt enkelt tydas såsom en svaghet hos deras herrar. Tidigt,
ofta vid tolf års ålder, böjda under äktenskapets ok, som dessa qvinnor
äro, gestaltar sig deras lif som en fortlöpande kedja af förödmjukelser
och kränkningar, till hvilka sidostycken ej stå att uppvisa hos något
annat europeiskt folk. Von Hahn har af en dylik tillvaro lemnat en
noggrann skildring, den vi ej kunna underlåta att här i korthet meddela.
Den nygifta hustrun måste erkänna mannen såsom sin oinskränkte herre,
l f hvilken hon efter godtycke kan handgripligen tuktas samt till och
med vid ringaste förseelse och mot erläggande af en genom bruket
bestämd summa köras ur hemmet. Hon får ingenting företaga sig utan
hans tillåtelse. Men äfven sina svärföräldrar måste hon bemöta med
största ödmjukhet och uppmärksamhet, ty dessas myndighet sträcker
sig, till följd af mannens ungdom, gemenligen så långt, att till och
med svärmodern, mot dennes vilja, kan bortskicka henne från hemmet
eller qvarhålla henne deri. Hennes älskvärda tjenstaktighet mot de
gamla går så långt, att hon beledsagar dem till deras sofställe och
stannar vid bädden, ända tills hon erhållit tillstånd att aflägsna sig.
Det anses stridande mot ali anständighet, om hon undèr det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
