Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RO MA N SKA Q VINN O R NA. 445
uttalanden om det kön, som så uteslutande fyllt och allt fortfarande
skall fylla deras hjertan och hufvuden. Låt ock vara, att mycket af
dessa uttalanden får tillräknas en bitande pessimism, så gifves dock
intet, som på det stora hela mera träffande och snillrikt tecknar den
franska qvinnoverlden, än dessa skimrande och bländande "aper^us",
hvilka stråla likt kostbara juveler på den intagande bild, som låter sig
frambesvärja ur Seinens mångförkättrade Babel.
Vi öppna raden med den fine qvinnokännaren Balzac, som säger:
"Den enklaste qvinna i verlden fordrar till och med af den mest
betydande man en smula charlataneri, och äfven den högsta kärlek är
för qvinnorna intet, om den saknar nödig putsning; de fordra mise en
scène, finslipning, kort sagdt, ett vackert ciseleradt arbete." Hvad
angår äktenskapet, så påstår han visserligen att det liknar en vid domstol
anhängiggjord process, med hvilkens utgång alltid endera parten är
missnöjd, men han medgifver å andra sidan, att qvinnorna äro i besittning
af ett ofelbart medel att förringa mannen — nämnligen genom vidden
af deras egen uppoffring. På ett annat ställe framställer han dock denna
fråga: "Har ni någonsin gifvit noga akt på qvinnornas sätt och hållning,
då de framkomma med en lögn? — Hos dem är ingenting lånadt;
bedrägeriet faller sig för dem så lätt och naturligt, som snön från
himmelen." . . . Och detta sikande hån öfver de unga flickornas rosiga slägte,
om hvilka Dumas så vackert yttrar, att "rodnaden är hos dem än ett
visitkort, än — oskuldens dödsattest!" Balzac menar som så: "Vissa
unga flickor äro så falska, att det är omöjligt att sluta sig till deras
karaktär af något annat, än deras dans. Blott deras växt och rörelser
kunna ej alltid ljuga." Och hvad damerna beträffar, håller han före,
att de aldrig hafva behof af sina solfjädrar, då de ej mer behöfva
rodna, ej mer behöfva gömma sig, ej mer hafva något att hviska. I
alla fall, säger han, förstå dock qvinnorna konsten att efter behag flytta
tyngdpunkten i hela den sedliga verlden, genom att kasta ett halmstrå
i vågskålen — och det vill ändå något säga . . . Härmed öfverensstämmer
dock svårligen ett annat yttrande af denne skiftande ande, hvilket lyder
sålunda: "Qvinnorna vilja helst vinna den man, som redan tillhör en
annan. Cupido är framför allt en tjuf." . . . Om "diskretionen" anmärker
Balzac särdeles fint, att en af qvinnornas skickligaste manövrer är den,
att beslöja sitt sätt, då orden blifva allt för ohöljda, samt att låta ögonen
tala, då samtalet afstannar. Dessa, i deras kärleksmusik inlagda
dissonanser äro af oemotståndlig verkan. Mindre smickrande låter det, då
samme man påstår, att qvinnornas själsriktning yppar sig deri, att de
hos talangfulla män pläga se blott deras fel, hos dumhufvuden deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
