- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
162

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

FRÄMRE INDIEN.

som de blå bergens ur-inbyggare, anses de deremot såsom sådana af
Ross King, hvilken vistats bland dem i trenne år. De äro smärta, men
starka och välväxta och hafva, snart sagdt, fornromerska ansigtsdrag;
också utgöres deras enda klädesplagg, buret af såväl qvinnor som män,
af ett slags hvit ylle- eller bomullstoga.

Toda-qvinnorna hafva mindre mörk hy än männen och, i
synnerhet som unga, ett behagligt, sympatiskt utseende. Deras växt är öfver
medelmåttan, händer och fötter små och välbildade; det glänsande,
svarta håret hänger i mjuka lockar ända ned på barmen och ansas
med omsorg, dervid såsom pomada användes ghi, här buffeltalg. Denna
skildring af toda-qvinnans yttre företeelse skulle vara allt för ofullständig,
derest vi förbiginge de smycken af olika slag, hvilka i Neilgeri-bergen
äro på modet och bestå af massiva halsband af ädel metall, stora
ör-ringar och armband af silfver, fingerringar af guld, silfver eller annat
ämne, messingsband kring öfverarmen och mången gång äfven ett bälte
af metall öfver den pittoreskt draperade togan.

Hos todaerna möta vi den numera hos ytterst få folk qvarlefvande
polyandrien eller seden, att flera män gemensamt hafva en enda hustru.
Tvänne former deraf äro kända: en råare, då männen ej räkna ringaste
slägtskap med hvarandra, och en mera mildrad, då delägarna i de
äktenskapliga och familjerättigheterna åtminstone äro bröder. För öfrigt
torde ej behöfva tilläggas, att denna institution helt enkelt grundar sig
på det qvinliga könets numeriska underlägsenhet hos todaerna.
Trolofning äger rum under kontrahenternas tidiga barndom, och hvar och
en af brudgummens yngre bröder är från födelsen fäst vid samma maka
som denne. Först vid femton års ålder erhåller bruden utstyrsel och
hemgift, hvarefter bröllopet genast kan försiggå. Från en annan sida
påstås, att någon utstyrsel ej ifrågakommer, utan skall i stället hvar och
en af bröderna erlägga särskild köpeskilling. Sjelfva bröllopsceremonien
är ytterst enkel och består, så när som på litet förfriskningar och dans,
deri, att bruden föres till sina blifvande mäns hem, der hon knäböjer
under det dessa i tur och efter ålder sätta först högra och sedan
venstra foten på hennes nacke. Äfven här är numera den sed
afskaffad, hvilken fordrade, att enkorna brände sig tillika med männens
lik. Visserligen göra de vid en makes likbegängelse ännu alltid min
af att vilja kasta sig i lågorna, men omgifningen håller dem också
alltid tillbaka. Deremot har beklagligtvis seden att aflifva nyfödda
flickebarn bibehållit sig ända till senaste tid, i hvilken omständighet skälet
till qvinnobristen hos todaerna företrädesvis torde vara att söka. Sedan
Neilgeri-bergen för sin milda och välgörande luft blifvit en tillflyktsort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free