Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
VID KAUKASUS. 2 9
förutsäga för någon, som känner det djupa förfall, i hvilket under förra
århundradet de en gång så lysande handelsplatserna Ispahan, Hamadan
och Schiras hunnit nedsjunka.
Det låg i sakens natur, att de ofta nämnda folken i Transkaukasien
mindre tungt än bergsfolken skulle drabbas af Rysslands svärd. De.
sistnämnda uppbjödo öfverallt ett häftigt, på sina ställen till och med
förtvifladt, motstånd, och först efter en genom årtionden fortsatt kamp
hade det lyckats eröfrarna att kufva stam efter stam och, snart sagdt,
vrida vapnen ur hvarje enskilds händer. Kaukasus hade från äldsta
tider utgjort ett slags fördämning, mot hvilken hvarje folkvandrings vågor
antingen krossats eller deri de lyckats insila blott en eller annan smal
arm, för att, i bästa fall, en tid bortåt stagnera och sist, efter en
ansträngd kamp för sin tillvaro, uppgå i de inhemska elementen. Deraf
denna brokiga blandning af stammar och folkslag, såsom lesghier,
ab-kaser, adigher, kabardiner, osseter, suaner, schevsurer, tschetschenser
och hvad de allt heta, dessa bergfolk med ofta alldeles rotskilda
stamträd och hvilkas trosbekännelse är än muhammedanism, än en blandning
af muhammedanism och kristendom, der den ej i öfvervägande mån
utgöres af qvarlefvor från fornhedniska religionsformer. Den religiösa
öfvertygelsen var för öfrigt aldrig bergsfolkens sak, trots talrika
kringvandrande apostlar (de fanatiska imanerna) och den, utifrån närda,
ifriga islamitiska propagandan; hvad som för dessa folk städse utgjort
en lifssak, är friheten, kärleken till oberoende, liksom ju en hvar har
sig bekant, huruledes många stammar föredragit utvandring och
bitterheten af ett lif i landsflykt framför ett under ryskt herravälde — en
eljest i folkens historia oerhörd företeelse, helst då man tager i
betraktande det omfång, denna utvandring under senaste år antagit.
Det mest intresseväckande af dessa trakters folkslag är onekligen
georgierna. Såväl till yttre som själsegenskaper närma de sig vida
mer till berginvånarna, än till sina sydliga grannar, armenierna. De
tala ett eget språk (kartli), ett svårlärdt och svårbegripligt idiom, som
dessutom sönderfaller i flera munarter. Georgiernas etnografiska område
omfattar för öfrigt ej ensamt det egentliga Georgien (eller Grusien)
med Tiflis, utan äfven i öster Kaketien — hemmet för det vidt
berömda, till qvaliteten bourgogne liknande vinet — samt Imeretien,
Mingrelien och Gurien i vester. De två sistnämnda områdena utgöra
Transkaukasiens kustland vid Svarta hafvet.
Sins emellan skiljaktiga, som dessa områden äro till
naturbeskaffenhet, äro de det äfven med afseende på typen för invånarna.
Mingrelien!, skön till anlete och gestalt, bekymrar sig föga om ett arbete, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
