- Project Runeberg -  Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar /
151

(1868) [MARC] Author: Axel Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVARFVIG LEKA OCH HVARFVIG MERGEL. 151

finnas. Att icke destomindre Nerikes silurformation sjelf en gång
varit underkastad kanhända icke obetydliga denudationer och
således från början, äfven den, haft större utbredning och mägtighet
än nu, det visas af den mängd spillror af siluriska kalkstenar,
alunskiffrar, orstenar och sandstenar, som icke blott träffas till stor
myckenhet i de rullstensåsar, som stryka fram mellan Hjelmaren
samt Vettern och Roxen, utan äfvenledes icke sällan upptäckas uti
krossgrusaflagringarna (när dessa genom några djupare skärningar
blottas) ända ned till det inre af Nyköpings län och till norra
Östergötland, och hvaruppå, bland andra ställen,
jernvägsgenomskärningarna vid Strökärr och vid Morjanå lagt så upplysande exempel
i dagen.

Några snäcklemningar hafva ännu icke någonstädes
uppmärksammats inom detta distriktets mergelaflagringar.

Det Ölands-Blekingska mergeldistriktet. Detta innefattar öarna
Gottland och Öland, och utbreder sig såsom ett smalt bälte på
fastlandets östra och sydöstra kust allt från Mönsterås söder ut förbi
Kalmar, Carlskrona och Christianstad till Cimbrishamn, men en stor
del af mergellagren äro sannolikt gömda på hafvets botten mellan
fastlandet och de förenämnda öarna.

Kalkhalten vexlar mellan 2 och 9 procent1). Den moderklyft,
från hvilken denna aflagring härstammar, bör sannolikt till
hufvudsaklig del sökas hos silurbildningarna på Gottland och på Öland
och det mellan dessa öar samt Estland och Lifland under
glacialtiden förmodade fasta landbältet, (att döma af räfflornas rigtning i
östra Skåne), men till någon mindre del äfven från kritformationen
i trakten af Ifösjön uti Skåne på gränsen mot Bleking. Spår af
polythalamier äro nemligen funna i några få mergelprof från denna
del af Skåne. — Några andra organiska lemningar hafva deremot
hittills icke blifvit uppmärksammade.

Det Bohuslänska mergeldistriktet. Detta distrikt bildar ett smalt
bälte utmed Bohuslänska kusten från Strömstad ned till Göteborg.
Mergelns kalkhalt, som är bland de svagare och vexlar mellan 3
och 5 procent, torde med någon sannolikhet kunna anses härröra
från de denuderade delarna af silurlagren inom Christianiabäckenet

x) På Gottland har en bestämmelse gifvit 18 procent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvartara/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free